Aftonbladet – 29 juni 1870, sida 2

gaf mig kraft att lägga örat till springan — 0, ja, det är inte första gången Han uppehållit min styrka, för att på detta sätt ransaka folks verkliga tankar... ändamålet är ott, men medlen mångfaldiga! Och jag hörde således qvinnan tydligen säga: Jag kan ge mig skam på! — ja, hon nyttjade verkligen ett så förskräckligt ord — att det är den der smiliga Larssonskan som ränt här dag ut och dag in och svansat och snokat, och som på något sätt fått reda på Hapelins affär, och i afundsjukan deröfver förrådt oss. Det skall min själlv — hu, så förfärligt! — få stå henne dyrt, det gamla afundsjuka gemena trollet! Att så skamlöst ha bedragit fröken Palm! fru Bernard genomfors af em helig rysning, Det förargligaste af alltihop är, att denna I händelse skall ge belackarne rum. De påstå, nog ändå att på det sätt, vi öfva barmhirs tighet, vi mera skada än gagoa; att vi än. damålslöst kasta bort våra välgeruvingar... och med våra gåfvor lägga hyende under em samt göra folket håglöst och lättjeullt. Nedrigheten är stor! Ja, i sanninghy Men skola vi nu inte bry oss om den der uka qvinnap. som bad att fröken Palm skulle bea henne?, Historien med qvinnan! Förstår fru Bernard inte att det var bara en förevändning, för att kunna upptäcka den der karlens hel drägeri? Jag önskar att jag aldrig orytt mig om det der brefvet, att jag i all min tid lefvat i okunnighet om att så mycken ondska kan finnas till i verlden... så man nu skall skratta på min bekostnad!... men det bryr jag mig inte omla (Forts:)