Aftonbladet – 29 juni 1870, sida 2

erpellation angående S:t Gotthardsbanan för; utt framlägga fördraget för parlamentet. Den nya strafflag, som från och med den Januari 1871 skall träda i kraft i hela nordtyska förbundets område, inför ånyo lödsstraffet i de stater, i hvilka det varit afskaffadt och utgör således för dem hvad man Berlin kallar ett framåtskridande baklänoes. Men den stat, för hvilken den nya strafflagstiftningen kommer att förorsaka de största svårigheter, är storhertigdömet HessenDarmstadt. Den nya lagboken skall nemligen tillämpas i norra hälften afstorhertigdömet, som hör till förbundsområdet, under det att den söder om Main belägna delen skall bibehålla sin gamla strafflag, och Rhenbayern Code Napoleon, som der varit gällande sedan 1815. Således tre olika lagstiftningar för ett land på 800,000 själar! Detta är ett öfverflöd som icke bidrager till rättskipningens förenklande. Man tror äfven att den hessiska styrelsen för att få slut på denna anomali skall se sig nödsakad att i fråga om strafflagen göra hvad hon redan gjort ifråga om armen — tillämpa förbundslagstiftningen för södra delen af storhertigdömet likasom för den norra. England har, såsom telegrafen haft att förmäla, åter förlorat en af sina arepresentavive men, den åldrige, mångbepröfvade statsmannen och diplomaten lord Clarendon, som afled den 27 dennes. Hans ursprangliga namn var Georges William Frederic Villiers, men år 1838 ärfde han sin farbroders namn och titel. Familjev Villiers, earl of Jersey, utnämndes år 1776 till earls of Clarendon, och den aflidne var den fjerde i ordningen, Han var född den 26 Januari 1800. Efter att ha studerat vid universitetet i Oxford, inträdde han på den diplomatiska banan och var från 1820 till 1823 attache vid engelska beskickningen i Petersburg. Ar 1831 fick han i uppdrag att underhandla om ett handelsfördrag med Frankrike. Såsom engelskt sändebud i Madrid ådrog han sig år 1833 allmän uppmärksamhet genom sitt fasta och värdiga uppträdande under de blodiga inbördes strider, som föranleddes af successionen efter Ferdinand VII. Trots sina sympatier i egenskap af whig för Christinas konstituticnella regering, bidrog han att mildra krigets fasor genom att åstadkomma en konvention, som bestämde öfver fångarnes öde. Längre fram åtog han sig negrernes sak och förmådde Spanien att taga del i bemödandena för slafbandelns afskaffande. År 1839 återvände han till England. Följande året inträdde han i lord Melbournes kabinett, men drog sig, jemte sina vänner, tillbaka mot slutet af 1841. Då whigs återkommo till statsstyrelsen, blef han till en början (år 1846) president i handelsbyrån, hvilken plats han dock redan året derpå utbytte mot den ansvarsfullare posten att vara lordlöjtnant i Irland, hvilket embete blifvit ledigt genom lord Bessboroughs död. Hans utmärkta styrelse har gjort epok i detta olyckliga, af inbördes fejder och hungersnöd hemsökta land. Han ådagalade isynnerhet mycken klokhet vid Smith OBriens och hans anhängares resning; genom hans försorg lindrades nöden, hvarjemte talrika verkstäder upprättades och fabrikerna uppmuntrades. å lord Derby i Februari 1852 kom till makten, nedlade lord Clarendon sitt embete, men torypartiets triumf räckte ej länge, och Clarendon ingick under det följande årets koalitionsminister i sekreteriatet för utrikesärendena, der han visade prof på så stor förmåga, att lorderna Russel och Palmerston behöllo honom derstädes. Det var Clarendon, som ledde de svåra underhandlingar, hvilka hade till resultat ett förbund mellan England, Frankrike, Turkietoch Sardinien mot Ryssland. Såsom Englands förste fullmäktig uppträdde han på kongressen i Paris och afslöt freden för Rysslands eröfringslystnad och betryggade Turkiets integritet. Trots Clarendons framgångsrika verksamhet förebrådde man honom en alltför stor undfallenhet för Frankrike, och den ifver, hvarmed han försvarade det engelska parlamentet inlemnade konspirationsb llen, gjorde honom mycken skada i steren Palmerstons fall i Februari 1858, erhöll han icke ny anställning vid dess rekonstituering följande året. Först i Mars 1864 bekom han åter säte i kabinettet såsom kansler för hertigdömet Lancaster, afgick kort derpå med en beskickning till kejsar Napoleon i Vichy och tog sedermera såsom Englands andre fullmäktig del i de i London hållna konferenserna rörande den danska frågan. Följande året öfvertog Clarendon krigsportföljen, men ötvergick icke till Derbys kabinett. I början af år 1868 afreste han till Florens och Rom med den diplomatiska beskickningen att söka förekomma det krig, som då ansågs förestående; han förklarade vid detta tillfälle, att England i händelse af ett krigs utbrott skulle iakttaga en för Frankrike gynnsam neutralitet. Sedan han efter Disraelis afgång från styrelsen i November 1868 inträdt i Gladstones kabinett såsom utrikesminister, upptog han i bamafrågan och tycktes ha bragt dem till ett lyckligt slut, då den mellan honom och Johnson ingångna öfverenskommelsen i April 1869 nästan enhälligt förkastades af senaten i Washington. I anledniog häraf förklarade lord Clarendan i öfverhuset, att England icke kunde gå längre i denna sak, ej heller väcka några vidare förslag i ämnet, och att nationaläran till hvad pris som helst måtte upprätthållas. Tord Clarendon var förmäld med en dotter af lord Verulam och hade med henne 4 barn, af hvilka det äldsta, sonen Edvard Hyde, baron Hyde, föddes år 1846 i Dublin. af den 31 Mars 1856, hvilken satte en bom lj den efter attentatet mot kejsar Napoleon till l. den allmänna meningen. Invecklad i miniJan, 1869 de underhandlingar, som lord : Stanley fört med Förenta Staternas sändebud i London, mr Reverdy Johnson, om AlaG se m bi er m k