Aftonbladet – 28 juni 1870, sida 3

LIVCEL TILCLE PBJULLTE AUDI, IVIDBUvV MIMVT VPBPBY kontoret, hvars vägg derigenom splittrades, hvar jemte tvenne vagnar skadades. Anledningen til missödet tillskrifves ouppmärksamhet hos loko motivföraren, som uraktfät att beräkna, det tåge för tillfället var dubbelt så långt som annars, och icke heller gaf akt uppå den stoppningssignal, son från stationen blef gifven. Ingen menniska ska dades. (DALPILEN.) — Stun entmötesjubileet i Kristiania I Aftenbladet för i lördags läses; Det val i går (midsommardagen) Z5:te årsdagen sedan studenter från alla nordiska univeralteter för första gången möttes i Kjöbenhavn till den fest i ridhuset, der Orla Lehman höll sitt berörtida tal för Nordens enhet och af de jublande ungdomåskargrna tog ed på att de ville hålla samman till dess de frälst sitt fosterland, detta fosterland som var icke den eller den bygden utan hela det stora, skändinaviska Norden. Under det fjerdedels århundrade, som sedandess förgått, har händelsernas utveckling bragt till klarhet mycket som då endast var en usgdomlig, oklar hänförelse, och de 25 åren hafva varit betydelsefalla i alla hänseendet ock äfven gevom de tankar och det samlif meilat Mordens folk, som studentmötena skapat och vidmaktbållit. Till medvetandet häraf anslöt sig helt naturligt den minnesfest, som omkring fyrtio af de 120 norske deltagarne i studentmötet år 1845 i går höll i frimurarelogens lilla sal. De norske studenternas ofdförande på mötet år 1845, dåvarande stud. teol. Eilert Sundt, presiderade också vid festen i går, hvilken började med en middag i logens med fanor och vapensköldar vackert dekorerade mindre sal. Utom deltagarne i mötet, hvilka Inu samlat sig från de mest skilda håll, till .Joch med från Amerika, voro som hedersgäster inbjudne professor Monrad, som år 1845 måste gå i land igen ute i fjorden, emedan det af politiska skäl blef honom såsom embetsman förbjudet att deltaga i mötet, fullmäktig G. A. Krohg, föraren af ångfartyget Karl Johan, som bragte de norske deltagarne till Kjöbenhavn, lotsåldermannen I. C. Falkenberg, studentföreningens åidrige vaktmästare, Igamle Jarman, som också var med 1845, TIsamt de svenske adjunkterna Hammarskjöld Toch Johansson, hvilka för tillfället vistas här i staden. Sedan en sång af M. I. Monrad afsjuvgits, öppnade pastor E. Sundt raden af tal med att utbringa en minnets och löfItets bägare i anledning af dagen, hvartill anslöt sig följande sång: Varsomme drog vi, redde for Lyset, som over Norden spredte sig ud. rödrene vilde tause vi gjeste, men ej vi vilde Fostbroderlag. Brödrene tog os varmt i sit Favntag, Jernbaandet brast om lukkede Barm. Underligt steg det op for vor Tanke: tredelte Norden er jo kun et! Hjemad vi styred varme og glade, Vejen var fundet, Tanken var födt, Vejen til Brödre, Tanken for Norden udover Norges stengende Fjeld. Jublende saa vi Hjemmet at stige manende frem af, bölgende Hav. Blomster og Kranse bragte vi med og hjem til vor Moders ensomme Gaard. Aarene gik, men Alt, hvad vi fölte, Alt, hvad vi saa den Sommerdag lang, det er det samme, Intet er blegnet, Tankerne henge trofast derved. Atter det Skilte böjer sig sammen, engang i Tiden vorder det Et! Det var vor Sang i Ungdommens Dage, det er vort Haab, vor Sang end idag! Nu omvexlade tal och sång tätt på hvartannat. Man drack skålar för sina kamrater från tåget, värdarne i Kjöbenhavn, den här närvarande kaptenen på Karl Johan (till skålen för honom anslöt sig en qvick reisevise for dem, som drog til Lund og Kjöbenhavn i Juni 1845) de i danska kriget fallne frivillige och de här närvarande ickefallne, sönderjyderne m. m. utom en hel mängd enskilda skålar. Efter måltiden drack man kaffe och rökte cigarr i sidorummen och trädgården, hvarpå man i den vackra sommaraftonen företog en ångbåtsfärd på ett par timmar mellan öarne ute i fjorden. Då man återkom derifrån, stodo aftonvardsborden dukade i salen och senare kommo punschbålarne fram. I den gladaste och mest upprymda stämning var man tillsammans till midnatt. Det gamla mötets lust och lif uppvaknade återideltagarnes sinnen. Arm i arm vandrade man omkring i salen, drack duskål, i fall det icke redan var gjordt för 25 år sedan, och förnyade broderskapet der det fallit i glömska uäder den långa tiden och den långa skilsmessan, Under festen afsände bestyrelsen helsningstelegram till Kjöbenhavn, Upsala, Lund, Stockholm, Trondhjem och Vadsö, likasom dylika helsningar ankommo från Drammen, der några af deltagarne i det första mötet voro samlade till en liknande minnesfest. TM POPUP emIi vt Il mm i : me FF