AGATHA DENEWART.-) EN FAMILJHISTORIA AF SYLVIA. Agathas ansigte strålade af helsa och fägring, der hon till hälften leende och till hälften deltagande, böjde sig ned öfver Helene, i det hon hängde en sjal öfver hennes axlar. Nej, den der unga flickan är inte i stånd att undantränga mig,, tänkte hon och betraktade icke utan tillfredsställelse Edvards likgiltiga ansigte, derpå höjde hon lindrigt de fina ögonbrynen, dock, hvad bryr jag mig väl om honow NIONDE KAPITLET, Ayatha Denkwart satt följande eftermids dag i en svällande kåsös, Den ljusgrå, skiftande sidenkiädningen föll i djupa, tunga veck omkring henne, medan den fint formade bysten framträdde i det slätt sittande klädningslifvet likasom i ett silfverskimmer. Hennes eljest leende ansigte syntes tankfullt, under det hon latade sitt mörka hufvud tillbaka mot det höga ryggstödet. Hennes ögoo srrade då och då bort till Helene och Martina, som pratade halfhögt med hvarandra vid pianot, under det de bläddrade i en mängd noter; — ja, hvad bryr jag mig väl om Edvard! — så der ungefärligen hade Agatha tänkt, och likväl hade hon den senare veckan oupphörligen sysselsatt sig med honom; ty det var med verklig oro hon äsett hans närmande till styfdottren; men sedan gårdagen hade denna fruktan omgestaltat ) 8e A. B. M 129—141.