Aftonbladet – 22 juni 1870, sida 2

Uch så är hon mycket rödblommigare oci trindare än hennes fröken, Nej, gå nu, och lägg sig Andersson! Fröken, jag menar fru Denkwart, som än en sådan skönhet! Jungfru Lina lade sitt hufvud litet på sned. just såsom hon sett Agatha göra emot heri Denkwart. a Skönhet, ja då förstår jag mig inte på en!y Men så tycket är säkert att Lina ser ut så att jag kunde äta upp henne. Inte visste jag att Andersson var en menniskoätare!, sade Lina och flyttade sig några tum närmare honom, i Herre Gud, låt oss tå veta, huru fru Denkwart var kläddo, bådo väninnorna. Jo, jag har ju förut sagt, att hon skulle ha hvit sidenklädning, och tjock var den, så att den kunde stå alldeles för sig sjelf; håret hängde i lockar från kronan och ända ner till lifvet, och rundt omkring henne och låvga utåt golfvet släpade en tunn silkesflorsslöja, Jag stod:i Berveringsrummet och såg hela stiten. Hon såg ut son .. ia, jag vet inte rätt huru, sade Lina efter en kort besinnicg, men om hon haft vingar och ljost hår, skulle hon alldeles varit som en engel. Grosshandlaren var som förgjord och följde henne som en skugga, Det der stack allt i bans dotter, ty hon skall just inte vara för glad åt partiet, sa trädgårdsmästaren— fast hon den qvällen låtsade om intet, utan pratade och skrattade med doktor Denkwart och en ung blek flicka, en fröken Kahn. Jaså, rika grosshandlaren Kahns dotter, sade väninnorna, Vet al hyad, återtog Lina, doktor Denkwart tycker bestämt om fröken Agatha, fru Denkwart menar jag. Det ha vi då aldrig hörti