Aftonbladet – 22 juni 1870, sida 2

— Henri Wieniawski hade beklagligtvis äfven i går under sin sista konsert härstädes endast ett ringa antal åhörare. Han elektriserade emellertid denna sin publik till den grad, att icke blott efter hvarje komposition, han utförde, följde bifallsstormar och framropningar, utan äfven midt i numren snart sagdt hvarje paus fylldes med dånande applåder, och då han till sist utöfver programmet med bländande geni och virtuositet gaf Carnaval de Venise, tycktes det som om de entusiastiska tacksamhetsbevisen aldrig ville taga slut. Oaktadt detta intagande prof på frånvaron af allt misshumör hos den store wästaren, för hvilken väl, ehvar han uppträder, en knappt halffylld salong torde vara en högst ovanlig syn, nödgas man emellertid befara att törhända månget artistbesök af rikaste intresse kan komma att undandragas vårt musikaliska samhälle på grund af den större allmänhetens oförklarliga likgiltighet för en bland tidehvarfvets mest framstående konstnärliga personligheter, ett missförhållande, som sålunda i dubbelt mått skulle straffa dem, hvilka gjort sig skyldiga dertill.