Aftonbladet – 21 juni 1870, sida 3

DANHARE. I ett bref från Nordslesvig till Dagbledet skrifves: Vi säga icke för mycket när vi kalla det nuvarande tillståndet. en sorglig tillvaro. i Men. en ljuspunkt. deruti har Krygers uppträdande på nordtyska riksdagen varit. Det skulle vara svårt att finna en man som bättre än han kunnat lösa en så svår uppgift. Många hafva, visserligen större gåfvor och mera -mångsidig bildning. Men få elier inga likna honom i härdighet och fast vilja, och det är just detta som behötves. Vår sak är så klar och ren och vår ställning på Pragfredens grundval så enkel och tydlig, att det icke fordras någon konst eller skarpsinnighet för att utreda den, icke någon vältalighet för att framställa den. Men å andra sidan är vår fiendes makt så stor, och de svårigheter som ställa sig i vägen för att vi skola få vår rätt äro till utseendet så oöfvervioneliga, att det behöfves mer än vanligt mod för att en man skall fortfarande använda hela sin kraft och så att säga sätta in sitt lif på denna sak. Kryger har ju sjelf sagt, att ban: betraktar den vu afslutade riksdagssessionen såsom det sista försöket att förmå riksdag och regering att göra rätt -och..skäl mot oss, och stt han nu som de danska nordslesvigarnes,:representant vill vända sig till fransmännens kejsare för att fråga honom, hvad meningen . är med ;Pragfredens femte artikel. Detta är ett djerft steg, och man. kan icke betvifla huru den preussiska regeringen kommer att taga det. Men personlig fara skall svårligen skrämma Kryger. ,, Denna sida af saken kunna vi alldeles lemna åsido. När man deremot talat mycket om, huruvida det nu är lägligt för Frankrike att få en påminnelse om denna sak, är detta i vår tanke icke den fråga som bör ställas främst. Genom att sätta in ifrågavarande artikel i fredstraktaten har Frankrike visserligen gifvit oss en gåfva, för hvilken vi icke kunna vara nog tacksamme. Men detta gäller endast i det fall, att den icke är ett tomt löfte, utan eh förpligtelse motöss, som Preussen icke har rättighet att leka med utan skall tillhållas att uppfylla. Vi hafva nu väntat länge. Fyra år äro en lång tid, då man under dem skall regeras af: sina; fiender. Vi kunna nu hafva rättighet att fråga, om vi blifvit uppehållna med ett tomt löfte, eller om Frankrike ännu är af samma tanke som år, 1866, och om det vill draga försorg för att det löfte, som. då gefs oss, äfven blitver uppfylldt. Vi kunna äfvenåmed skäl säga, att det är vår. pligt att göra så. När någon räcker oss handen, -är det vår minsta skyldighet att sjelfva göra hvad vi kunna för att komma på benen. Vi hafva nu sökt Preussen på hvarje sätt, vi kunna tänka oss, och hafva ständigt bli:vit afvisade. Det är derföre tid att vi visa; att den nordslesvigska frågan äfven för oss är en internationel fråga, Trots allt inkorporerande äro vi icke någon del af det preussiska ;iket. Vi hafva en fristående ställning, och det är. der vi: begagna, när vår. representant vänder : sig till fransmännens kejsare. Ty det äriegenskap af hela Nordslesvigs representant Kryger tager detta steg; och om de preussisk domstolarne. döma honom derför, borde de döma -oss-allesammans; Vivilja alla vara hans medskyldige. Derefter följer en tacksägelse å nordslesvigarnes vägnar för de sympatier-som vid grundlagsfesterna i konupgariket-blifvit uttalade för dem, men tillika et! tillbakavisände af det beröm som blifvit slösadt på dem. Att vi icke låta göra os: tillstyskar, heter det slutligen, är i sjelfvs verket icke någon förtjenst; ty det är någo som. vi med bästa vilja icke konna. er likväl. gör-.det oss godt att höra, harua alls sinnen i Danmark vända sig mot samma hopi som vi letva af, och vi våga säkert tro, at det icke är tomma ord, utan att bakon dessa ord stå män som skola inlösa den den dag, Da til Lufens toner blusser Bavn) och Baal, Blesvigs Land gjenvundet, det är Danmarks Maal, ) Vårdkase.