Aftonbladet – 18 juni 1870, sida 2

dröjande min handen. Det är nufem år sedan jag var hemma, en gång har jag låtit höra af mig under tiden. Mamma fick väl mitt bref? Der du begärde femtio riksdaler? Just så, men den som inga fick det var jag... nå, jag hjelpte mig väl ändå!... inte svalt jag åtminstone ihjäl, eftersom jag sitter hä och hap gaf till ett litet kort, lätt rad —Xminte om Agatha, skratt, som pa. vaile få pengar ifrån? Hvar tycker du jag s.. händer lågo sade fru Bernard, hvars maktlösa . Ö-A stilla i hennes knä, medan stickstrump.. gjorde en våldsam kullerbytta utföre och nu låg framföre hennes fötter, utan att någon gaf sig min af att ta upp den. För resten, tillade hon med en ännu hjelplösare blick, med den uppfostran du har fått är det sorgligt att du skall behöfva be mig om penningar. Uppfostran, upprepade han bittert, låt oss inte genast börja med detta kapitel. Jo, Eugene, det är just detta kapitel, som vi rätt allvarligt skola afbandla med hvarandra, och fru Bernard visade en plötslig energi i det hon satte sig högre upp i soffan och flyttade kuddarne med en viss bäftighet. Kom ihåg hvad din uppfostran har kostat. Har jag inte i hela sex års tid hållit dig vid Lunds universitet — och du, som i början artade dig så bra, hurudan blef du väl sedermera? Har du väl haft nog stadig ro, för att evna dig åt något yrke, som jag väntat och hoppats. Nej, du har varit som en flyttfågel, och jag har sällan eller aldrig vetat åt hvad håll du dragit åstad; men så mycket tycker jag ändå, att hvar du än varit och hvarmed du än sökt försörja dig, du åtminstone skulle kunnat förtjena till föda och kläder. Som man är klädd, så blir man hädd! Om jag i dag uppträdt som en dandy, så