Aftonbladet – 17 juni 1870, sida 3

Ppancb, HVUKCL VvVILNCL, da NOU Sas All LUaSLUVVIN var mycket rädd derom, trodde innehålla en present till frun, hvilket hon äfven till henne yttrade. Låstbom bar in paketet i ett rum som stod obeI bodt, och gick derefter ut i förmaket, der Regina r ) befann sig, och tog eld på strykstickor, med hvilka han återvände in i rummet. Han gick derefter ut och in flere gånger, men tog ur nyckeln för hvarje I gång. På söndagsmorgonen hade han återigen inne I varit i rummet och då vitnet jemte några af barnen dit inkommit för att hemta kläder, hade han sagt: hvad har ni här att göra Någon stund derefter hade han gått ut från rummet utan att taga ur nyckeln och då hade äldste sonen gått in i rummet. Utkommen derifrån hade denne sagt till vitnet: Vet Regina hvad som står i kakelugnen ? hvarpå vitnet svarat: det måtte vara något farligt efter herrn är så rädd om det. De fade derefter båda följts åt in i rummet och öppnat kakelugnsluckorna dervid de funnit ett tjockt ljus stå brinnande i eldstaden. Gossen hade då sagt till vitnet: Gud tröste Regina, om hon talar om det här för någon, ty då bli vi olyckliga för pappa Fru Låstbom hade långre fram på förmiddagen sagt till vitnet: Hvad du är; galen, Regina, som tror att Låstbom hade en present åt mig derinne, han har ett stort ljus brinnande i kakelugnen. När gossen och vitnet voro inne i rummet, stod en stol med ett öfver dess karm hängande större papper framför kakelugnen, hvilket allt de: återställde i samma skick. Vittnet kunde ej säga, vid hvilken tid ljuset utbrunnit, men hade sett det fortfarande brinna på måndagsförmiddagen, som hon trodde, vid niotiden. Låstbom, tillspord om han ville vidgå hvad vitnet berättat angående ljusprofningen, erkände sig hafva I profvat ljuset för att utröna om det skulle vara , I skäl att begagna dylika ljus i källaren på Ekeby I vid potatisplockning, men förnekade sig hafva tagit nyckeln ur rummet och förmodade att barnen I ställt stolen framför kakelugnen. Rörande fruns förut omnämnda resa till Ekeby meddelade vitnet, latt det var meningen att frun skulle medfölja och latt hon påtagit de kläder, som hon brukade beI gagna när hon skulle fara bort. Det hade varit I sagdt att frun skulle medfölja till landet för att I städja tjenare. Låstbom hade då i sista stund sagt till frun att det vore bäst att hon stannade hemma, I emedan det var så snöigt, och i stället fore med . till Ekeby en annan gång. Frun hade häröfver . beklagat sig för Regina och sagt: Je kommer I väl aldrig till Ekeby kan jag tro.. Vitnet berätltade vidare att Låstbom tagit henne i förhör med lanledning af hennes samtal med den af hr CederI borg till henne skickade poliskonstapeln och uppmanat henne att tala om för Låstbom allt hvad hon sagt till konstapeln, ty i annat fall så .. hade ban i hotande ton tillagt. Vitnet hade då talat om åtskilligt för Låstbom, men likväl sagt det hon ej nämnt för konstapein något om ljuset, som stått i kakelugnen. Låstbom hade i afseende hära sagt till sin hustru: Regina har nog tslat om det för konstapeln ändå,. Slutligen berättade vitnet, att sedan telegrammet om eldsvådan vid Eke kommit och Låstbom dit afrest, hade ar Af bar. nen, en tioårig flicka, sagt till M vitnet: Mamma gråter inte för att huser vrunnit, utan för att de misstänka DANDa att ha tändt på nu igen. LåstOM iormodade att frun haft detta yttrande, emedan hon hört de rykten, som gått efter eldstillbudet i Januari månad. Vid det tillfälle, då vitnet i sin berättelse talade we oo 1 ff few ee om Låstboms hustru och barn, syntes Låstbom för några ögonblick bemåktigad af rörelse och bortfömade några tårar, dem han ej förmådde återa. Allmänna åklagaren hade, vid Låstboms ankomst till tinget på morgonen, hos honom funnit ett till en hans slägting adresseradt bref, hvilket antaglimn varit Låstboms mening att söka få afsändt rån Strengnäs. Då åklagaren vid förra förhöret yrkat det Låstbom skulle redogöra för sin affärsställning, på det att derigenom skulle kunna utrönas om affärerna voro så dåliga, att man kunde antaga att detta möjligen förledt Låstbom till det brott, för hvilket han vore angifven, och Låstbom vid detta tillfälle lemnat en sådan redogörelse, hvaraf framgått att han ej hade skulder förfallna och icke heller saknade tillgångar, som lätt kunde realiseras, hvaribland annat en revers å 3000 rdr, men åklagaren af ifrågavarande bref funnit det Låstbom befunne sig i stort trångmål för penningar, begärde han att den del af brefvet, som handlade härom, måtte uppläsas. Deraf inhemtades att Låstbom utan tillstånd användt en nämnde slägting tillhörig vexel å 3000 rdr, hvarom han i brefvet ber denne om tillgift, att han hade räntor förfallna till ett belopp af 1 å 2000 rdr samt att han behöfde penningar för inköpande af ett eller två par dragare, och Slutligen yttrar TLåstbom i brefvet, att om han kunde få sälja egendomen för 65,000 rdr, hvilket vore godt pris, skulle han likväl ha 5 å 6000 rår i öfverskott. Brefvet skulle på Låsthoms begäran genom domstolens försorg öfversändas till dess bestämmelseort. Öfriga af allmänna åklagaren inkallade vitnen hade ej något af vigt att meddela, ehuru nämnas bör att förut afgifna vitnesmål ej genom deras berättelser förringades. Flere af dem uppgåfvo sam manstämmande, att vinden under eldsvådan vid Ekeby i Mars blåste nord nordastlig och låg sålunda från logbyggnaderna, hvadan desamma ej kunde ha antändts af gnistor från karaktorsbygnaden, Övrdf. i brandstodskomiten Wallin kunde emot Låstboms påstående ej påminna sig af denne ha blifvit tillfrågad om öfverflyttning af försäkringen från Kristianiabolaget till det i Nyköping. De af Låstbom infordrade vitnena, målaremästaren A. P. Lundberg och kommissionären J. P. Westrin, hade at; meddela, äen förre att Låstbom före jul uppgjort öiverenskommelse med honom att måla vid Ekeby till sommaren och att derför uppböra betalning i landtmannavaror, hvarpå han redan i förskott mottagit ett par tunnor potates. Då Låstbom i Mars månad omnämnt att han med sin familj ämnade utflytta i April, hade vitnet yttrat: Hur skall det då gå med målningen? hvartill Låstbom genmält: Jå, så får det bli till sommaren då, Hr Westrin vidgick sig ha haft i uppdrag att försälja Ekeby för en summa af 80,000 rdr, men med vilkor att om ej egendomen kunde säljas till slutet af Mars, skulle försäljning ej ske, emedan Låstbom då sjelf ämnade utflytta. Sedan nu alla vitnen blifvit afhörda och allmänna åklagaren och ombudet för brandstodsbolagen anhållit om uppskof till följande dagen för att till dess antingen, om så skulle befinnas erforderligt, begära inkallande af flere vitnen eller ock då inkomma med slutpåstående i målet, och äfven Låstbom förklarat sig icke hafva något mer att andraga utan villig öfverlemna målet till rätten, och sedan Låstbom ånyo blifvit af domaren tillfrågad om han ville eftergifva brandstodsorsättningen, hvartill han dock afgaf bestämdt nekande svar, fingo åhörarne afträda, hvarefter rätten, efter öfverläggning, beviljade uppskof med målet till kl. 9 påföljande dag, då förhöret fortsattea något öfver en timma. Dervid hördes ånyo hustru Edberg och Sjögren för att fullständiga några förut gjorda uppgifter, hvarefter rätten förklarade att fortsatt ransakning kommer att hållas måndagen den 4 omma att inkallas. Sannolikt kommer utslag i målet att nämnda dag afkunnas, SS — Tryckfrihetsmålet mot tidningen Fäderneslandet. Juryn i detta af kurator Lagergren anhängigjorda trryckfrihetsmål har i dag sammanträdt, och kommer utslag att offentligt afkunnas å rådhusrättens sjette afdelning nästkommande tisdag kl. 12 middagen. — Falsk beskyllning. Sköfde den 15 Juni: Kammarjunkaren J. M. Palmerantz dömdes sistl, måndag vid härvarande rådhusrätt att undergå tre månaders fängelse för det han falskeligen angifvit apotekaren Zickerman för stöld förenad med inbrott. (s. T.) Juli, till hvilken dag fem förut ej afhörda vitnon) ke Gå — om —