Aftonbladet – 17 juni 1870, sida 2

minnes att hon kanske inte bort tala i pluralis; ty en del halfglömda historier om unge hr Eugene Bernard döko upp i hennes minne. Hon tänkte för sig, att huru mycket man än kunde gratulera hennes bror, som finge Agatha till hustru, så vore den blifvande svågern kanske icke så alldeles utan vank, och hon fruktade att hennes nya väninna möjligtvis kunde känna sig sårad och tro att hor ! sådan afsigt vidrört detta ämne; men fru Bernard tog hennes anmärkning ganska lugnt och svaraae:? . . Min gosse har kanske inte alltid. gjort mig bekymmerslösa dagar; men jag .0PPas att han på senare åren stadgat sig. Ungdomsöfvermod och dårskap äro gudnås ingen sällsynthet! Nu har Eugöne likväl en bra anställning på ett kontor i Hamburg... Nej, se här kommer fru Elders och kaptenen... välkomna mitt herrskap! Och fru Bernard skyndade att utföra en liten älskvärd nigning. Nå, herr Denkwart, om pi nu också blir den lyckligaste äkta man i verlden, så behöfver ni väl inte så der krama sönder min stackars hand! sade fru Elders och bad honom bara vara tyst och sade sig icke vilja höra på honom, då han kom fram med enj. komplimang öfver de små handskklädda fingrarne. Fru Bernard utbredde sig kort derefter öfver en förträfflig handpomada, som förskref : sig från Cuba, och visade en stor ifver att få betjena med receptet derpå, under det lj; hon i stilla beundran lutade sig ned öfver fru Elders venstra hand, som mot soffkan-l: ten slog takten till någon ohörbar marsch, l: samt egnade denna intressanta lem den mest l: utsökta uppmärksamhet. Fru Elders blef för hvarje ögonblick vid! vit briljantare humör; med eller mot sin vilja