Aftonbladet – 16 juni 1870, sida 2

Denkwart höide händerna mot himlen. Hven är väl så strålande vacker som hon, ja detta veka, barnsliga ansigte... det är jus en engels! Hvarenda karl påstår också at hon är den vackraste flicka i hela staden. Jag har bört öfver tjuga som säga dei, och alla fall så har din far ätminstone visat sig ha smak — Hon kastade härvid en blick i der stora piyghespegeln, fann sin grå moirgans tique-klädning comme il faut och började hysa det tysta höpp, att hon genom sitt upp: trädande åkulle imponera i Agatha act hennes mor. — För min enskilda del är jag glad att hädanefter få sköta mina arböter och nöjen. Kort härefter afhemtade herr Denkwart sy. ster och dotter. De foro tillsammans I der Store präktiga vagnen, utan att yttra många ord till hvarandra. Agatha ilade emot Martina med öppen famn, Pen nga flickan lät blott motsträfvigt sluta sig I dessa mjuka utsträckta armar, och hon lyssnade temligen oberörd på der, milda, melodiska röst, som hviskade ett blygt hopp om att de skulle bli vänner. Derpå blickade Agatha genom darrande tårperlor på sin blifvande svägerska, hvilken sympatiserande tog fram den spetskantade batistnäsduken, i det hon gillande såg bort till sin bror och gång på gång nickade mot honom, i det hon uttalade sina varmaste lyckönskningar öfver den ingångna förbindelsen. När det lilla sällskapet placerat sig i Agathas rum, som för tillfället var omskaadt till ett sorts förmak, började den unga fästmön lätt och gladt språka om all den trefnad hon och Martina skulle ha tillsammans, atan att tyckas observera den köld, hvarmed den blifvande dottren lyssnade till hennes ord, medan fru Bernard afsides underhöll röken Denkwart med att tacka Gud för