Aftonbladet – 16 juni 1870, sida 2

— Henri Wieniawski framstod i går, liksom år 1863, då man senast härstädes hade den lyckan att åhöra honom, såsom en mästare af allra första ordningen, inför hvars prestationer kritiken uppgår i oblandad beundran och endast kan instämma i den allmänna hänförelse, som en allsidigt storartad konstnärlighet städse framkallar. De ämnen, han valt, voro Fantaisie brillante öfver motiver ur Gounods Faust, Airs russes samt Konsertpolonäs af honom sjelf jemte Romans af Beethoven och Paganinis Carnaval de Venise, i hvars tolkning särskildt hans virtuositet är oförliknelig, och för såvidt som äfven furore eger gradationer, tycktes det första och sistnämnda af dessa nummer lifligast intressera den talrika publiken. Enhvär, som kan sentera en konstfärdighet utan gräns i samverkan med käuslans friskhet och den rikaste ingifvelse, begår en försummelse i första rummet mot sig sjelf, om han afstår från de tillfällen, denna utomordentliga talang ännu kan förunna honom att häraf komma i åtnjutande. Konsertgifvaren biträddes förtjenstfullt af fröken Wideberg och hr Ambrosi med arier ut Strädella och Don Juan samt af k. hotkapellellet med ouverturerna till Euryanthe och Hebriderna.