Aftonbladet – 15 juni 1870, sida 3

nämnd samt åklagare, Redan från förhöret början tilläts den tilltalade att taga plats p en stol i närheten af rättens bord. Till denna dag hade Låstbom begärt inkalland af fem vitnen, af hvilka trenne, rådmannen G Lundholm från Södertelje, målaremästaren A. P Lundberg och kommissionshandlanden J. P. We strin från Stockholm, iakttagit inställelse. Allmänn; åklagaren hade inkallat följande vitnen: landtbru karen C. A. Wallin, pastor Kumlin, nämndeman nen Holm, pigan Regina Fredholm, skomakarei P. Lindqvist, hustru Edberg, befallningsmanner Sjögren, samt drängarne R. Fredriksson, 0. F Wallin, Tk och C. A. Andersson, hvilk: samtliga infunnit sig. Sedan vitnena aflagt vitneseden och hv Ceder borg till rätten inlemnat en noga utförd teckning öfver alla byggnaderna vid Ekeby, utvisande de ras läge till och afstånd från hvarandra samt, til väsentlig lättnad för förhöret, de i skilda bolag försäkrade busen med olika färger betecknade skreds till justering af det vidlyftiga protokolle för förra ransakningen. Detsamma upptog 31!7, tätskrifna ark och 3!(, timmar åtgingo för des justering. Under protokollsjusteringen förekon följande: Med afseende på de nycklar, som efter branden enligt hvad förut blifvit upplyst, hittades i askan på det ställe der Låstboms chiffonnier stått i nedre våningen, och hvilka nycklar befunnits till höra låsen i öfre våningen, vägrade Låstbom at ingå i något vidare svaromål, alldenstund han sade sig med visshet veta, att då han lemnade Ekeby för att fara till Stockholm, sutto öfvervåningens alla nycklar i dem tillhöriga lås. Låstbom förne. kade vidare på det bestämdaste, att han vid förrs ransakningen, då han tillfrågades om huruvida har vid andra tillfällen än den stora branden i Carl stad varit utsatt för eldsvåda, skulle, såsom pro tokollet innehöll, dröjande och med tvekan hatva bejakat detta; han förmenade sig hafva utan dröjs: mål besvarat frågan. . Rörande de spår, som Låstbom vid föregående förhör påstått sig hafva sett i trädgården utmed stora byggningen omedelbart efter eldstillbudet Jan., och hvilka spår Låstbom sagt sig misstänka ha tillhört någon illasinnad person, hvilken enligt hans antagande skulle ha anlagt branden i gar deroben, blef Låstbom på hr Cederborgs begäran tillfrågad om huruvida han ännu vidhölle att de omnämnda spåren tillhört mordbrännaren. Låstbom sade sig ej kunna lemna något svar härpå, utan vidhöll endast att han sett spår å ifrågavarande ställe, hvartill hr Cederborg genmälde, att om Låstbom fartfore att påstå det spåren tillhört mordbrännaren, skulle Cederborg kunna styrka att de ifrågavarande spåren varit Låstboms egna. Den tilltalade tillfrågades härefter om han nu vore villig att erkänna, emot sitt förra nekande att han sjelf gått utmed byggningen åt trädgårdssidan den nämnda dagen, men svarade härå att han ej kunde påminna sig om så skett, men ville deremot minnas att flera spår synts på, platsen, ehuru befallningsman Sjögren, som at Låstbom blifvit uppmärksammad på att spår fanns, vitnat sig endast hafva sett ett. Sjögren, härom ånya tillspord, vidhöll sin förut gjorda uppgift och tillade att Låstbom sjelf ombedt honom att komma till fönstret för att se ett spår i trädgården. Vitnet omtalade dessutom att smeden Lindahl sett Låstbom sjelf hafva gått utmed byggningen, Låstbom sade sig hvarken kunna medgifva eller bestrida om han gått i trädgården. Då i protokollet förekom om de af den tilltas lade köpta stegrinljusen, lemnade hr Cederborg till rätten ett inför Stockholms rådhusrätt af öfverkonstapeln A. M. Johansson och konstapeln C. E. Andersson aflagdt vitnesmål derom, att de gemensamt anställt Ro mod ett stearinljus, vägande två skålpund, af 16, decimaltums längd samt 1!7, decimaltum i genomskärning, och hvilket ljus blifvit för ett pris af två rdr inköpt hos handlanden Lundvall vid Fredsgatan, eller samma ställe der den tilltalade efter eget medgifvande köpt de meromtalta stearinljusen, samt dervid funnit att samma. ljus, utan att vidröras och utan att någon särskild åtgärd vidtagits för lågans skyddande mot drag, brunnit oafbrutet i 60 timmar och 40 minuter. Ljuset hade i hr Cederborgs och de båda vitnenas närvaro blifvit insatt i kakelugnen till et af tjensterummen vid detektiva polisafdelningen, hvarefter spjell och luckor tillskjutits, samt förseglats med två sigill, af hvilka vitnena hvar och en förvarat ett, Genom en springa på kakelugrsdörrarne hade ögonblicket för ljusets slock,ande daga iakttagits och tiden derpå omedejart antecknats. Låstbom tillspordes om hav, för någon omtalat att han innehaft så beskaffade ljus, som här voro i fråga, och besvarade detta spörjsmål med nej. Låstbom hade vid föregående ransakning på det bestämdaste förnekat hr Cederborgs påstående att Låstboms brsgtru skulle den 21 Mars varit, efter aftal mekarne emellan, beredd att följa mannen till Ekeby, men derefter, ehuru klädd för resan, af Låstbom förbjuden att medfölja. Några dagar efter sista förhöret hade emellertid Låstbom från häktet tillskrifvit hr Cederborg ett bref, hvari han väger sig ha dragit sig till minnes att meningen verkligen varit att hans fru skulle medfölja, men att han i sista stund fått något förhinder, hvargenom resan skulle uppskjutas till eftormiddagen. Då hade frun åter ej mått rätt väl, hvarföre hen1e8 rosa för den gången blef inställd, (E orts.)