Aftonbladet – 15 juni 1870, sida 2

tonen hos en bönfallande, ehuruväl hon sjelf väckt frågan om förlofningens hemlighållande, Naturligtvis! Så roligt att ha en hemlighet! Är du nu riktigt nöjd? Se på mig! Och den rike mannen kände sig lycklig öfver det han såg; ett ögonblick smittades han af hennes glädje, och han kände sig fri och lätt som en skolgosse under ferierna; derpå gjorde han några allvarliga ansträngningar, för att komma in i den gamla värdigheten igen. Han hade nätt och jemt hunnit få ett någorlunda sansadt och lugnt utseende, då fra Elders kom tillbaka och frågade, om de icke vore charmerade öfver den magnifika takten i militärpolkan samt att hon också gerna hade velat spela en vals för dem, om icke hennes stackars händer blifvit alldeles lama, Då kysste grosshandlaren Denkwart mej ridderligt galanteri de mot honom framr? ckta små fina fingerspetsarne och talade med hen. ne om den förestående stora törändringen i Agathas lif, ; Ja. det var verkligen en stor förändring och ingen kände den djupare än Agatha, som via den tiden började visa en, del påtagliga distraktioner och ojemnheter. Ån kunde hon vara sprittande glad, än tyst och grubblande; men under allt detta sökte hennes ögon ständigt herr Denkwarts ansigte; det syntes för henne vara en sorts. barometer, och hennes jane återgaf i ständigt stigande eller fallane de intryck hon hemtade från honom. Fick an någongång förbinder, så att han vid bestämd tid icke kunde träffa henne, visade on ep nervös oro tills hon återsåg honom, ch inträdde han då med mörkare uppsyn än vanligt, bleknade hop, ij v (Forts.)