Aftonbladet – 15 juni 1870, sida 2

giftermål går så do. hastigt och lustigt, så skrämma Vi slag på stadens alla gamla tanter. Låt dem få slag! Men, och hon stödde den gropiga kinden mot sip hand, men jag försäkrar att man inte på en månad skall kunna hinna med att tillräckligt klandra mig. Kanske man skall få tid att kalla mig för den listigaste kokett i verlden, men man skall omöjligt hinna med ett helt bevisningssystem på min nedriga karakter, och detta nöje få vi väl åtminstone unna dem.x Det der, min älskling, är blott lösa undanflykter, derför att du vill uppskjuta vårt bröllop. Nej du! Hon såg förvirrad ut, derpå skakade hon skrattande sitt hufvud, Ack, det är då bra förargligt,, sade hon, att du skall läsa alla mina tankar! Ja, jag far da erkänna att jag har en panisk förskräckelse för den der giftermålsceremonien. Att så der med krans och slöja bli begapad! Jag blir ävgslig bara jag tänker derpä. Du är en bårnslig liten ilicka!... Nå, om vi i all tysthet fira vårt bröllop då? Ack ja, i allt tysthet! Hon klappade tillsammans sina händer. Och så, du, om vi skulle låta vårt giftermål falla som en bomb öfver menniskorna... Om vi inte sknlla eklatera vår förlofning förrän på sjelfva lysningsda nan 9 HH Hon såg så förtrollande ut med de djupa oroparne i kinderna, den höjda färgen och skalken i sitt öga. Under det hon talade lutade hon sig framåt, och en pensionsflicka, färdig att spela en sträng lärarinna ett spratt, kunde inte småle glädtigare än hon. Han skrattade. Inte förrän på sjelfva lysningsdagen! eftersade han. . För msmma och Hulda BPlders gör jag naturligtvis ett updantag?. återtog hon med