Aftonbladet – 14 juni 1870, sida 2

AGATHA DENEWART:) EN FAMILJHISTORIA AF SYLVIA, Deras tycke för hvarandra skulle måhända icke stannat vid denna hemlighetsfullhet, om Agatha ej varit borta ifrån hemmet alltsedan hon blifvit konfirmerad. Hon fattade måhända den unge mannens kärlek icke från den djupa-och allvarliga sidan... ty oaktadt hennes bref tillv honom innehöllo en mängd svärmiska saker och hon ofta skref: Din i döden! eller: Mitt bjerta skall brista, om vi inte få tillhöra hvarandra, eller något dylikt... så var hon dock i sitt sätt fri och lätt som en liten fågel, fladdrade hit och dit, och sjöng, än här och än der, små känslofalla sånger, tittade nyfiket och begärligt in i mer än ett välförsedt rede och sökte det hon kallade lycka öfverallt och hvarhelst hon kom. Måhända hade hon under dessa utflykter gjort en del misslyckade experimenter, och kanske icke minst den dagen då hon för alltid förlorade Edvard Denkwarts kärlek och tro, Det förgick en skäligen lång tid efter denna Minnesrika dag, och Agatha beredde sig ännu en gäng att återvända till sitt hem, icke utan att känna ett starkt missnöje med sig sjelf, medan hennes öfvergifna belägenhet framstod klarare än någonsin för henne. Då uppenbarade sig i fru Hulda Elders gestalt ett blidare öde, och hoppet började återigen le mot Agatha. En tillfällighet hade fört dem på samma ångbåt, och medan denne ) Se A, B. M 129—183,