hurovida öfverlåtelse af konnossementet utgö, grund till eganderätt för emottagaren. Lagens afdelning om bodmeri torde mer är någon annan vara i behof af en sorgfällig bearbetning. Redan den , hvarmed ämnet inledes (126) samt dess förhållande till der efterföljande, skulle för mången läsare vara temligen obegriplig, om icke författaren a lagens förarbeten hade upplyst, huru de rätteligen böra tillämpas. Isynnerhet fästa vi oss vid författaren: endast alltför befogade anmärkning deremot att 126 lemnades oförändrad, sedan man af skäl som i högsta domstolens protokol anförts, hade uteslutit den uttryckliga tillåtelsen för redare och lastegare att upptaga bodmerilån. Härigenom uppstår nemligen det orimliga resultat, att desse kunna upptaga bodmeri, ehuru dylika aftal enligt lagens 275 sakna en af bodmerikontraktets väsentligaste egenskaper, förmånsrätten, hvilket sjelfva motiverna förklara medföra i det närmaste samma verkan som ett positivt förbud. Vi äro ense med förf. derom, att det varit mera konseqvent, om man i likhet med norska lagen uttryckligen till befälhafvaren inskränkt rätten att upptaga bodmeri och ur lagstiftningen utplånat hvarje spår af en äldre, numera öfvergifven åsigt. Läran om gemensamt haveri hör också till de delar af arbetet, på hvilka vi särskildt vilja fästa läsarens uppmärksamhet. Vid belysningen af detta i så många hänseenden invecklade ämne har förf. utvecklat hela sin kritiska förmåga samt sin ovanliga kännedom om den främmande, både äldre och nyare lagstiftningen. Så visar han det mindre lämpliga i det mot de flesta främmande sjörätter stridande stadgandet ( 144), sow medger haverifördelning äfven i det fall, då befälhafvaren utan tillräcklig anledning företagit den handling, hvaraf skadan eller kostnaden följt. Icke mindre grundad ha vi funnit författarens anmärkning mot det af särskilda utskottet gjorda tillägget till lagens S 143 (sid. 272—274). Att utsträcka analogien ar de bestämmelser, som gälla om förSvar mot fiender, ända derhän, att man erkänner lagligt anspråk på belöning åt den af besättningen, som i följd af arbete vid gemensamt haveri blifvit skadad, är icke blott en i hela den gällande sjörätten enstaka stående föreskrift, utan, såsom förf. klarligen idagalagt, föga rättvist och kan under tillämpningen till och med leda derhän, att försvaga besättningens pligtkänsla. Författarens framställning af haveriets uppsörelse genom dispetche utmärker sig genom enkelhet och klarhet och kommer utan tvifvel att bli af stor praktisk nytta. Detenda vi här sakna är en af författaren sjelf utar-: vetad modell för en dispatche, hvilken till! följd af hans insigt i ämnet bort bli mycket nstruktiv. Mycket skulle ännu återstå att omorda, nen vi ha redan blifvit alltför vidlyftiga. Detta torde fiuna sin ursäkt i det stora inresset för detta arbete, som vi, till följd af rrundligheten i undersökningar och klarheten framställningssättet, utan tvekan kunna äkna bland det bästa, som vår juridiska itteratur har att uppvisa.