ika mycket på henne tillbaka, fastän en makas ännu strängare pligter röfvat från vänskapen dess eljest, helt säkert, beskärda del, hon fattade hennes hand och påstod att kapten Elders -måtte vara bra lycklig som sgde den; hon beundrade dess fina form och de ojemnförliga naglarne — och Agathas seger var afgjord. Fru Elders slöt henne mellan sina magra armar, samt erkände att också hon å sin sida hade saknat sin Agatha, allt under det hon gillande betraktade sina händer, det enda vackra partiet på hennes Sönglien kropp — dessa händer, som hon ständigt höll framför: sig, helst i närheten al sitt ansigte, eller spelande med gagelspetsarne mot någon blankpolerad bordskifva Ty hvad än konversationen måtte vända sie omkring, så hade fru Elders alltid en -han deri eller åtminstone ett finger. Hon kunde afbryta det djupsinnigaste -samtal med ati plötsligt fråga: Har ni sett till mina handskar? eller hvilken tvål är nyttigast föl händer? eller också kunde hon skalkaktig säga till sin man: Ta inte si så der hård i mig, du kramar sönder min hand! Ja hennes hand var nyckeln till hennes hjerte — om kapten Elders vid sitt frieri talat om hennes älskvärda sätt och upphöjda karakter och glömt att blanda hennes lilla förtjusande hand häri, så skulle han bestämt h: blifvit den förlustig, jemte åtföljande 50;00( riksmynt, hvilka olyckligtvis i kaptenens min: dre vackra hand icke haft någon varaktig stad, utan rullat bort på ungkarlsskuldernai irrvägar, dragande husfriden i släptåg efte sig. — -Det var derföre icke utan tillfreds ställelse som kaptenen betraktade de båd: damernas uppspirande vänskap, hans Huldas lynnechade derigenom blifvit lättare oc! de äskväder, som uppstego på hans äktenskapshimmeöl, hade fått en afledare. Hoi