Odalmanmamöte hölls i onsdags e. m i Upsala; det var temligen talrikt besökt och fö retedde samma lugna och värdiga hållning som d föregående mötena, säger tpsälEosten Diskits sionen var ock rätt Titlig. ötet öppnades af or gelnisten Wallenström, som dervid yttrade, at ehuru mötet kallades Odalmannamöte, så var doc hvar och en, som intresserade sig för allmänt väl välkommen såsom deltagare deri. Till ordförande valdes majoren Lundeberg, son mottog uppdraget under yttrande, att han fann en ära i att föra ordet i en församling, som af handlade allvarsamma saker på ett allvarligt sätt Första diskussionsåmnet lydde sålunda: —År grundskatternas aflösning för räntegifvare önsklig och för staten nyttig, och gifs det någo skäl för bestämmandet af en billig aflösningssumma? I diskussionen häröfver deltogo hrr Jan Elias son, kapten Dahlman, Lundegren, ordföranden, prof. Rydin, Nils Nilsson, Skilln och Lönn. Beslutet blef, att man önskade aflösning, men huruvida detta blefve nyttigt för staten, derom an: såg man sig ej kunna uttala någon mening. Aflösningen borde ske billigt från statens sida, men utan orättvisa mot den skattefria jordens innehafvare. Andra frågan lydde: Då det anses att skogen inom orten under senare årtionden betydligen förminskats, hvilka äro de väsentligaste orsakerna dertill, och hvad kan bör göras för att motverka en befarad skogsrist ? I diskussionen deltogo hrr Dahlman, Nils Nilsson, Lundegren, Ribbing, Pettersson, ordföranden, Jan Eliasson och Skilln. Beslutet blef, att man ansåg att staten ej borde blanda sig i den enskildes hushållning, men vore det väl, om förståndige och erfarne personer uppmanade oförståndige skogsegare att åter beså afmejad mark, äfvensom mycket kunde vinnas, om agen straffade skogsåverkan som stöld. Mötet öfvergick derefter till 9:e frågan, så lydande: Har den nuvarande förordaingen om grindar sllämpats så, att icke de vägoch hägnadsskyldires billiga rätt blifvit förnärmad ? Öfver frågan yttrade sig hrr Nils Nilsson och Lundegrån. — Mötets åsigt blef, att förordningen å tillämpats, att hägnadsskyldiges billiga rätt blifvit örnärmad samt önskade man att häradsrätten härm skulle blifva den bestämmande myndigheten. Öfriga frågor uppskjötos till nästa möte.