Aftonbladet – 13 juni 1870, sida 2

Dn MErEv 180: I månader har det libtralå pårtict i Frank-pa xe både från tribunen och i sioa organerså ån pressen yrkat på en upplösning af dense: ivarande kammaren och dess ersättandede ed en ny, som utgjorde ett verkligt uttryck er den allmänna meningen I landet. ogengen, den nuvaratide ej mindre än dei garila te orcade ska, slog dock städse dötörat. till, de der förklaring, att ländet behötver lugn, k t man ej Börds uppröra det genom en val-ni sitation o. s. v. Detta hindrade henne dock lu att sjelf kort derefter sätta en agitation f det häftigaste slag i gång, för att afpressa a undet de sju millionerna jaröster för ple-B iscitet. Frågan om upplösningen skulle sat-r olikt också, i likhet med de reförmförslåg om Öllivier öppskjatit pad calendås grädasn, t itt hvila på behaklig tid, om ej myterianda p isat sig bland regeringens hittills så trognalp nhängare af den yttersta högern, baron 5 c STOCKHOLM den 23 Juni. Lå eröme David och hans arkadier,. Vi beättade härom dagen om den scen i kammas en som vid debatten öfver Bethmvnts amenement föreföll mellan preMierministern och lenne de rena bonapartisternas chef, då den tolte ministern fick af sinå gärna slafvar! öra sådana örd tår alt högern för dennaj ång ville skänka honom sina röster, ej dock oil bevis på förtroende, utan som en almosg; NN 2? st ned ett ord som en skolmästarn tilldelade onom första varnitssöräten. Dessa ord ha itvit Ollivisr åtskilligt att tänka på, en uppösning förefaller honom ej längre så vådlig ör samhällets lugn, och han har redan, med len raska beslutsamhet som ötmärker Honöil, att sig i verksamhet För att förbereda denna rigtiga åtgärd. För att de nya valen skola kunna gifva en kammare som är ett verkigt och oförfalskadt uttryck af den allmänpa neningen i landet fordras deck; ätt 2e öföella kavdidatnrertåd äpparat undanrödjes: en iv Fallåg är med ett ord ett oeftergifligt vilsor för att landet skall kunna afgifva ett ritt votum. Regeringen förklarade vid sessionens början att hon först till nästa session ämnade framlägga ett förslag till en sådan lag. Hon har fu ändrat åsigt, och telegråfen berättade oss för några dagar sedan, att statsrådet, sem har till uppgift att förbereda j, alla regeringens propositioner, är ifrigt sys-. selsatt att diskutera den nya lagen, som inom kort kommer att föreläggas kamrarne, PRetl. skulle dock väl kunna bänrda, att åilisammans endast är ARlågdt på att itgöra ett) skrättskott, ett slågs motvarning till högern, som ej fruktar någonting så mycket som en upplösning. De som hysa dendå möning hånvisa till den ringa ttsigt Öllivier har att vinna ibåjoritet i en nyvald kammare, i följd af det allmänna misstroende hans vackland, med alla partier koketterande politik ingitvit. En ny kammare skulle säkerligen siiart åtföljas af en ny ministår tnder Picard eller pågon annän af den konstitutionella vensterns förnämsta män. En sådan förändring har blifvit betydligt underlättad genom den fullständiga brytning, som nu egt rum mellan den gamla och nya venstern. Denna brytning är nu äfven ett offentligt faktum, sedan det körrespondens, som af tetina anledning blifvit förd mellan cheferna för de båda fraktionerna, blifvit i pressen återgifven. Grevy hade, under Jules Favres frånvaro, i den radikala vensterns namn, tillsändt Picard en skrifvelse, hvar han, under beklagande att en del af veisterns medlemmar skilt sig från de öfriga för att ansluta sig till en monarkisk kompromiss, förklarade att en återförening endast i det fall kunde ske, om Picard och hans vänner formligen desavouerade de afsigter och yttranden, som af Gaultis och andrä tidningar blitvit dem tillagda. I annat fall vore det bäst att man helt och hållet skildes, hvilket ej hindrade att man fortfarande kunde vara goda vänner ändå. — I sitt svar förklara Picard och de sexton, som slutit sig till honom, att de ej kunde ingå på detta ultimatum. De hade velat äfven hädanefter tillhöra venstern, men tillika stanna på den ståndpunkt af en mödetat opposition, som venstern från 1857 till 1869 intagit. De såge sig derför nödsakade att skiljas från sina gamla vänner. Schismen är således ett fullbordadt faktum, och Gambetta, G:vy, Jules Favre och de andra repvblikanarnä Ka, för att tala med Side, med Vemöd, men utan bitterhet sett det fartyg stöta ut från land, som bortför deras vänner mot maktens kuster. Jules Favre är för öfrigt för närvarande ej i Frankrike. Han har gjort en ny resa ötver till Algier för att plädera i en rättes gång, som der väckt ett visst tuppsgellde. Det ej minst märkliga i denna rättegång är att motpartens försvarare är hans gamle vän och kollega af venstern, Cremieux, Rättegången rör en arfstvist mellan sönerna och öttrarna till en afliden algerisk israelit, Favre försvarar döttrarnas, Crsmieux sönernas sak, Kejsaren skall åter haft ett anfall af sitt gamla lidande, och det talades om att han af denna anledning redan i denna wWecka skulle flytta ut till S:t Cloud. På börsen ger fortfarande, som förut, den minsta förändring i kejsarens helsotillstånd anledning till de häftigaste fluktuationer, och det trots plebiscitet, som ju dock, .enligt sina tillställa res försäkran, skulle för alltid skjutit den dynastiska frågan åt sidan. Talar man derom med: intelligenta fransimäns, skrifver en korrespondent, erhåller man alltid blott ett oföränderligt svar: Lyckliga de länder, som ej känna till plebisciterandet och ha ordnade, i lugnu utveckling stadda författningsförhållanden, vi deremot — och så börja jeremiader af alla slag. Få vi tro ett Madridtelegram af i går, meddeladt på annat ställe i tidningen, skall Prim nu öppet uttalat sig för en iberisk union. Det är ett nytt i elfte timmen uppdykt förslag, som just derför möjligen skulle kunna ha utsigt till framgång, isyonerhet sedan antagandet af Rojo Arias amendement, ett förl. tisdag med 137 röster mot 124 förnyadt beslut, gör hvarje annat val nära på omöjligt. Montpensiers kandidatur betraktas dermed som fallen, och bättre lycka väntar säkert ej Isabellas son hertigens af Asturien, som har ett parti för sig i cortes. med Canovas I KA