Aftonbladet – 11 juni 1870, sida 2

spelade oss ett spratt... fröken Kahn är verkligen mycket blek; förströelse skulle-måhända göra godt. A propos, min lilla kusin Martina, har flera-gånger.frågat om hon inte snart får titta hit, hon skall få komma. relan i morgon; jag ser på fröken Kahn, hon: olir välkommen. Det är öfver tre månader sedan jag såg henne... den kära, snälla Martinal. Doktor Denkwart kanrinte tro-huru underligt-detärg när en sjukdom kommer och tvärt klipper vf all gemenskap med verlden. Z Nå, vi ha nu snart allt på den gafnla oten igen. Om fjorton dagar kan ;fröken Kahn göra middagspromenader i allberna i. . Den unga flickan skakade matt på hufrudet. Det går minsann inte så i galopp att få in helsa igen, som attförlöra deny, sade rennes mor. , i Men nuskola vi bli riktigt dugtiga, och ärskildt uppmanar jag fröken Helene att illfredsställa. alla sina: swå nycker, såvida le inte rakt äro stridande mot allt sundt: örnuft och den menskliga matsmältnings-örmågan. Se så, kom ihåg: lugn och:glad! Och han nickade uppmuntrande; 1 det jan reste sig upp för att-gå. Hon. bevöfver verkligen lite färg på kindernan, — änkte han, då han i dörren vände sig: om ich såg tillbaka. Derpå glömde han hörnö, somomhon Idrig hade funnits till i veiden. Hennes vära nervfeber var shäfd och denihållande: nattigheten, hvaraf hon-led; var: alltför-obe-ydlig att längre fjettra hans intresse. (Fortz)