Aftonbladet – 11 juni 1870, sida 2

— Om hr Behrens? debut på k. ope ran i Berlin, Pingstdagen, yttrar National Zeitungs recensent; som ej tycks vara-hr B så synnerligen bevågen, följande: Hr Behren från Stockholm presenterade sig såsom-Sara stro. Ehuru hvarken i kraft eller omfån särskildt framstående, tyckes dock hr B: stämma vara vnxen de flesta uppgifter. De ryktbara F i första finalen var en tydligt för nimbar ton, icke ett brutnniande blott; oc till och med det djupa E vid slutet af I dess fridens bygder, lät också höra sig. Me dessa basar af fullvigtigt skrot och korn, sor Mozart fordrade, äro på väg att dö ut. Möj ligen stå rikare rösttillgångar hr B. till bud än dem man fick kännedom om i Sarastro af första uppträdandet kan man ej fälla e fgörande dom: räddsla, tillfällig indispositior obekantskap med teaterns akustiska förhål landen kunna inverka. Hans böjelse för chev rotering berodde väl också på någon sådaj tillfällighet. Såväl i musikaliskt som drama tiskt hänseende :gjorde han ett fördelaktig intryck. Intonationen var nästan ända ige god, fraseringen tydlig, uppfattningei riktig. ? En annan Berlin-tidning, Berliner Fremden and Anzeigeblatt, yttrar sig om sångaren uppträdande på följande sätt: Hr B. son Sarastro förstod att strax. uppväcka liflig sympatier för sig. Hans ståtliga epparitior värdigheten i hällning och föredrag, ett vä utbildadt röstmaterial och frånvaron af all ång-odygder utmärkte på det fördelaktigast hans produktion, fastän en genom Tesan p sjön framkallad indisposition hindrade honor att fritt begagna sin röst. Hr Behrens ljupa bas är icke kolossal till omfånget, mer len är fast i tonen och har metall i klan sen. Den tydliga fraseringen, den goda in .onationen och den musikaliska säkerhetej nverkade angenämt på publiken, som ocks med handklappniogar och inropning belönad sångaren.