Article Image
: Låt oss tala lugnt med hvarandra, Agatha! Det är ju helt naturligt att jag ännu (han höll upp ett ögonblick, för att återfå i rösten den stadiga jemnvigt, hvarmed han hittills tilltalät henne, och återtog): Det är ju helt naturligt att jag ännu skall ha så påss intresse för dig, att då jag händelsevis får höra att du skall gifta dig med min farbror, jag också närmare betänker detta rent ut sagdt obetänksamma steg — obetänksamt, såvida du inte har fullt förtroende för honom. Förr eller senare skall han ju kunna upptäcka...... ja, förlåt Agatba, att jag rör vid detta förgångna; men om han i tidernas längd någon gång skulle upptäcka att du icke varit fullt uppriktig mot honom... hvad blir då följden? Då återigen du, just genom ditt förtroende, skall kunna vinna hans tillgifvenhet. Hau skulle blott stöta bort mig, Edvard. Detta är i alla fall tusen gånger bättre än. .....2 Ack, hvad skall det bli af mig, om jag åter handlöst skall kastas ut i verlden! — Hon såg på honom med ett barns blick, som begär skydd och förskoning. Det är sannt,, mumlade han, hvad skall det då bli utaf henne? Ack, sade hon och knäppte tillsammans sina händer, jag hade så fästat mig vid en återupprättelse och vid tanken på att genom en aktad ställning i samhället bli likasom pånyttfödd, att jag alldeles hade glömt att jag inte var värd en sådan lycka... jag har varit så obekymrad ända tills du, Edvard, kom och skrämde mig... (hon blickade skyggt på bonom) ja, hvad skall jag göra? 0, min bästa vän! hvad skall jag göra? Jag vill foga mig i allt hvad du råder till! Jag hoppas att du inte skall gå miste om denna återupprättelse, Agathal... Men innan

10 juni 1870, sida 2

Thumbnail