iskopar och beslutet derom fattats med tor majoritet; diskussionen öfver de särkilda kapitlen skulle börja redan på månagem Jtt telegram af den 3 dennes till Ulgem. Zeitung berättar: Sedan på kyrkonötets sammankomst i dag Maret, biskop f Sura in partibus, försmädligt afbratits f kardinal Bilo, afslöts generaldebatten bul: ersamt och ordet togs från mer än 40 in-! krifne talare. : Times referent i Athen meddelar följande närmare underrättelser om ransakningen och lomen öfver de tillfångatagneröfrarne. BRansakningen begynte kl. 12 ö och förtför med ett kort afbrett på eh timme vid midnattstiden till kl. fram emot 6 följande morgon. Rättegångsförhandlingariio försiggligo i formig ordning; 16 vitnen hördes, och sedan juryn fällt utslaget skyldig, afkunnade rättens ordförande dödsdomen öfver alla de siu anklagade, Två dagars besvärstid är tillåten; men om bruk derat ej göras, kan domen gå i verkställighet om fem dagar. Vitnesmålen bekräftade de temligen allmänt hysta åsigterna i tre hufvudpunkter: fångarnes död föranleddes närmast af truppernas öfverilade och odisciplinerade framryckande; vidare blef det genom infanteriets dåliga hållning och det usla befälet öfver kavalleriet möjligt för Takos och nio andre banditer att undkomma öfver den öppna marken vid Skoimatari, och slutligen är det bevisadt, att bandet ännu efter tillfångatagandet vid Pikerme stodiberöring med inflytelserika vänner i Athen. Grekiska regeringens till en början det engelska sändebudet meddelade uppgift, att röfvarebandet först dagen före de olycklige resandes vtflygt till Attika ankommit, har visat sig vara oriktig. Tvärtom hade bofvarne i flerg dagar sitt läger på berget Penthelikus, icke 12 mil från Athen; abboten i klostret på Penthelikus har blifvit arresterad såsom banditernak medbrottsling, och 15 fårherdar äro äfven häktade, emedan de herbergerat röfrarne och lemnat dem mat. Emellertid är bödeln sysselsatt på andra håll. I Stylida ha tre banditer, i Lamia två och i Hypate äfven två blifvit afrättade. Den 26 Maj var skarprättaren i Livadia, der han likaledes hade att aflifva en bekant brottsling. Derifrån skulle han begifva sig till Chalcis och Athen, för att afrätta de sju dömde, samt derefter resa till Korinth, der fem röfvare väntade samma öde af hans hand. Det är anmärkpingsvärdt, att bri Af de I Stylida afrättade varit dömd till döden icke mindre än fem gånger. Hvad röfvareanföraren Takos Arvanitakes historia angår, så tillhör han den valachiska näatiotaliteten, hvilken har skänkt Grekland många rika och ädelmodiga välgörare, skicklige ministrar och jurister samt de bästa fårherdarne. Takos och hans bror Dinos voro bland de bergsbebyggare i Pintus som under Ottos officerare i början af Krimkriget gjorde ett infall i Epirus och af grekiska regeringen framställdes tåsom räpresentanter för de af tärkarne missbandlade kristne. När de i Epirus infallande med 10,000 stycken hornboskap och 40,000 får dem de röfvat från Portens kristna undersåter, återvände till grekiskt område, slogc Takos och Dinos sig på boskapshandel. Ar 1857 var Takos i Åthen, der han hade er mäktig beskyddare: Från denna tid till år 1860 bar han ett annat Härtn och bedre röfvareyrket. Genom personers inflytande hvilka stundom behörase banditerna fö sina partiändamål, erhöll han derpå amnesti eeh Klef med god sald arivänd såsom vägvisare förde truppafdelningar, som mar emellanåt sänder ut att förfölja banditerna Så åtminstone hette det för att rättfärdiga solden, ehuru Takos nästan alldeles icke är bekatit med Greklands topografi och derföre var obrukbar till denna befattning. Utter någon tid inkom han emellertid med sin afskedsansökan, hvarföre är icke klart utrönt. Han var föröfrigt redan då så välbekant såsom en tarlig personlighet, att herdarne al hans egen nationalitet i hemlighet gjorde ifriga föreställningar hos hans dävarande förman och sökte utverka, att man ej skulle bevilja honom afsked. TIfrågavarande officer erinrade krigsministern att Takos var en benådad röfvare och öfver Hufrod taget en farlig menniska, samt hemställde om det ej vore rådligt att vägra honom afsked och att ha honom under skarp uppsigt. Detta råd lyssnade man, dock icke till, och genom sina gynnares bemedling i krigsministeren fick Takos sin ansökning beviljad: Äfvrvarhafnradikantotianatan i Staek-.