STOCKHOLM den 10 Juni. P så För ungefär en månad sedan förklarade d en spanske ministerpresidenten i cortes, attiAÅ onfrågan skulle erhålla sin lösning före den x u pågående sessionens slut. Prim antydde jla id detta tillfälle endast huru denna lösning a ke skulle Yara beskaffad, eller med andra le rd, han gaf hvarken bertigens af Montpen-jis er eller den gamle Esparteros anhängare yrhoppningar om framgång för deras kan-I, idater. Hvilken lösning han sjelf Önskade, örteg han, som vanligt, ända tills han för-1, den vecka i enskilta samtal med medleml; nar af det radikala partiet sökte värfva an!; ängare för planen att utrusta regenten, Serano, med de i konstitutionen erkända kungga prerogativerna. Prim har hittills städse enomdrifvit sin vilja, och det är ganska annolikt att han äfven denna gång skall öra det, trots den inom cortes ej mindre än landet rådande önskan att se det proviso. iska tillståndet upphöra, . Det såg dock ett ögonblick ut som hertiens af Montpensier utsigter skulle vilja jusna, Det var här cortesutskottet framlade itt al oss i går omnämnda förslag om förarandet vid konungavalet, der det hette, att . valet skulle ske genom enkel majoritet af det. verkligt röstande, endast med det vilkor att ninst hälften af cortesledamöterna skulle del: aga i omröstningen. Montpensiers kandidaut behöfde således i detta fall, för att segra, endast majoriteten af 169 röstande, eller 85 röster. Nu räknar unionistpartiet, om hvars illa röster hertigen kan vara säker, 70 medj emmar, och den lilla återstoden af 15 skulle otvifvelaktigt på ett eller annat sätt kunnat ; istadkommas. I unionisternas läger och ej! minst i det hertigliga palatset hängaf man sig också redan åt de gladaste förhoppningar. , Denna glädje skulle dock i bli långvarig. Ödet, i skepnaden af Roja Åriås amendement, drog snart ett bredt streck deröfver. Ginge detta aimendement igenom, behöfde Montpensier, för att bli lagligen vald konung af Spanien, ej 85, utan dubbelt så mycket, eller 170 röster, hvilka utgöra majoriteten af de konstituerande corte3 hela antal, och 170 röster kan han, äfven med anlitande af alla häftyg, omöjligt sammanbringå. Årias amendement har, såsötn vi nu veta, äfven gått igenom, och dermed äro säkerligen den orleanske hertigens utsigter, så framt ej det oväntade roar sig att ingripa i händelsefna, totalt förmörkade. Omröstningei öfver amendementet kan i sjelfva verket, såsom Kölnische Zeilisng framhåller, tillika anses som ett profval, då alla Montpensiers anhängare röstade med minoriteten. ä Hvad den andre af kandidaterna, Espartero, beträffar, har han nu för tredje gången, efter någon tvekan, ånyo formligt afslagit den honom erbjudna kronan. Hans anhängare inom cortes, som bland sig räkna några af dess inflytelserikaste medlemmar, en Madboz, en Contreras, en Salmeron, en Delgado, ha visserligen ännu ej öppgifvit höppet att kunna öfvertala den nu 50-årige marskalken, och 39 deputerade ha nyss till hans förmån utfärdat en adress till spanska folket, hvilken slutar med dessa ord: Espartero Rey es Espatia con honra (Espartero konung vill säga ett Spanien med ära). Men att de sjelfva ej synnerligt hoppas på seger, synes deraf, att de till vallagen föreslagit ett tillägg af innehåll, att om valet ej leder till något resultat, folket skall genom allmän omröstning afgöra frågan, ett förslag, som visserligen kan räkna på republikanernas understöd, men som regeringen säkerligen skall af alla krafter motsätta sig. Återstår således endast Prims plan:, Den är den enda åom år var, sedan de båda andra slagit hvarandra ur brädet, och skall derför troligtvis bli den segrande. Och likväl, säger den tidning vi nyss citerat, låter det ej bestrida sig, att han blott ger en half lösning af problemet: Serrano erhåller visserligen all dö käbvgligåa prerogativerna: att utnämna ministrarne, att sanktionera och verkställa lagarne, att upplösa cortes och besluta om fred och krig. Men regentskapets fortfarande är detsamnimå som ätt förtandla monarkien till ett systematiskt interregnum. Konungavalets nödvändighet skall fortfara att sväfva öfver landet, och med henne de derifrån oskiljaktiga personliga ränkerna och striderna, öfvensom den känsla af osäkerhet, som har sin grund i medvetandet ätt man ej har, fast mark tnder fötternas — . : Från Belgien berättas nu, att hela ministören skall, i följd af den utgång den Mandelska processen erhållit, beslutit påyrka generalprokuratorn de Bavays entledigande och göra denna sak till en kabihettsfråga. IIndependance anser dock ej troligt att kabinettet Frere-Bara ögonblicket före de nya kammarvalen köpnat taga ett sådant steg öch är benägen att räkna detta rykte bland de sensationsnyheter som denna märkliga rättegång framkallat. I en lång skrifvelse till samma tidning försvarar sig statsrådet Dechamps, en af det klerikala partiets chefer, mot de beskyllningar som blifvit gjorda mot honom och andra direktörer vid de särskilda Lapgrandska bankerna. Han medger att fel måhända blifvit begångna, men påstår att ej den ringaste skugga kan falla på direktörernas. ärlighet. De hade sjelfva på Lanvgrand lidit stora förluster. Opinionen kar dock af hvad som under rättegången kommit i dagen mottagit ett så starkt intryck, att detta bref vid valen sannolikt ej skall upphjelpa ultramontanernas sjunkna aktier. Den allmänna debatten öfver ofelbarhetsschemat på kyrkomötet i Rom. afslöts den 3 dennes, Bland de telegrammer derom, som ha ingått till tidningar af olika färger, meddela vi följande: — Till Kölnische Zeitung telegraferas: På förslag af hundra biskos par afslöts generaldebatten öfver ofelbarheten i går fredags (den 3 dennes). Univers har ett telegram, enligt hvilket förslåget om debattens afslutande skulle ha väckts af 150 I i I t LI S S j