turligt att jag deltar i allt hvad som rör honom. Och när han nu ämnar gifta sig, så betänker jag också hvad detta giftermål kan ha för eller emot sig... Och det har alltför mycket emot sig, för att du skulle kunna gilla det, sade hon vårdslöst. Nå, jag må nu vara aldrig så ovärdig äran att bli Anton Denkwarts hustru, det är ett öde, som jag väl får foga mig uti; men huru ovärdig jag än må vara, så lofvar jag dock att han skall sätta kärleken till mig långt öfver både rikedom och namn. Hon höjde sitt rodnande ansigte och blickade på honom med sina mörka, strålande ögon, och hon sträckte sin späda hand, bekräftande, fram emot honom. Förtrolla honom gerna så mycket du vill, Agatha; men, vid Gud, icke genom falskhet och bedrägeri! Du väger just inte dina ord, Edvard! Vanlig höflighet finner du naturligtvis onödig att iakttaga mot en så förkastad varelse som jag. Det skulle inte alls förvåna mig att när som helst höra dig i gator och gränder ropa ut min olycka. Gå, Edvard! gå till Anton Denkwart, gå och anklaga mig; jag är en giftig mask och förtjenar att förtrampas! Jag är iogen sqvallersyster,, sade han kort, som har sin förnöjelse af att sprida ut förklenande rykten, och får man inte veta det du hänsyftar på af någon annan än mig, så är det gömdt som i grafven! Ej heller är jag hitkommen i akt och mening att förolämpa dig. Men ingen kan ha större aktning och kärlek för sin egen far, än den jag hyser för farbror, och jag skulle aldrig förlåta mig, om jag kunde hindra honom från att upplefva en sorg och inte gjorde det. Dercföre skyndade jag hit, ty jag känner dig cen vet att du inte af dig sjelf skall tala —