Aftonbladet – 9 juni 1870, sida 2

icke! — Den tveksamhet fru Bernard had ialagt i sina sista ord var således helt na turlig, ty hon tänkte just på Cornelias tvit vel angående sammanträffningen i himmel riket; men hon slog bort detta dystra tvif vel med en angenämare tanke, som nu ga sig luft, i det hon gladt sade: Ja, du gifte dig med en millionär, min flicka! Hon gic tillbaka några steg, med de stora glänsand och smäktande ögonen fästade på dottren ansigte, som hon inför sina vänner erkänd vara en föryngrad afbild af henne sjelf. Jå mitt käraste barn, rikedom och lyx är jus för dig, den är så behöflig för dig, som e ram kring en vacker tafla... när man ha ditt utseende lyckas man nästan i allt hva man vill... jag säger nästan, ty jag har aldri kommit längre än till önskningafne; mens hade jag heller ingen klok mor som stod rå dande vid min sida. Ja, ja, Agatha, du ha mycket att tacka mig för! Och denna i sin egen tanke så förträff liga mor såg sig omkring liksom en, hvilke till det yttersta hade fullgjort sina pligter samt återtog; hvilken förvåning skall de inte bli i svenska kyrkan i dag, — er lys ning kommer också som regn från en kla himmel — ja, jag tycker hvad man skal prata om oss! — Det finns mer än ett god parti, som afundsjukan gjort till intet; der för var det bra klokt af dig att inte låt: eklatera er förlofning förrän i-dag, och hvac vill man göra oss nu? Hon log och satt sina små fylliga händer i sidorna, under de hon fortfor: Varen listiga såsom ormar säger Cornelia, det der tycker jag är kanske ett väl starkt uttryck, men dum är den, son skrifver sin nästa på näsan hvad man tänke) göra eller ej. Det har lyst för dig och jag ville se den som nu skulle försöka på at ändra sakernas gång...