BLANDADE ÄMNEN. Derbydagen, den 1 Juni, den stora kapplöpningsdagen vid Epsom, hade som vanligt ut— OR åjöpelnaen. blef h från Lonäagr egrare vi löpningen blef hingsten Kingcraftv, derefter. kommo Palmerston och Muster,. Enligt hvad Englische Correspondentz säger, har man gjort den iakttagelsen, att Derby-kapplöpningen mer och mer sjunker i de s. k. högre klassernas ynnest; samma tidning anser att orsaken hvarför Derbydagen samlat så mycket folk vid Rc iår var den, att man visste att konungen af Belgien, prinsen af Wales, hertigen af Cambridge, prins Christian och fursten af Teck skulle närvara vid kapplöpningarne. På hästen Macgregor,, som man allmänt trodde skola komma först till målet — i stället blef han den fjeree i ordningen — hade betydliga vad hållits. En hop folk voro surmulna häröfver, och den allra största mängden förargade sig åt det störtregn, som började falla just när löpningarne slutade och man skulle anträda den långa vägen hem igen. — Om Frankrikes barn, den kejserliga prinsen, berättar Paristidningen LHistoire, följande anekdot: Prinsen har blifvit uppfostrad i en helsosam respekt för tidningarne. ns lärare, amiral Bruat, brukade alltid, när han ville utöfva inflytande på honom, säga: Akta er, prins, Moniteur skall få veta af det! År 1859, under kriget Italien, samma dag just som Paris fick underrättelse om segern vid Magenta och kejsarinnan och prinsessan Chlotilde gjorde den stora ovationspromenaden utefter bouevarderna, befann prinsen sig i Saint-Cloud, der han lekte i parken. Fram på aftonen ropade prinsens engelska amma, mrs Scharr, till honom: Var god och kom in! Men prinsen svarade genast: Nej, prinsen vill inte gå in. Då talar jag om för amiral Bruat, och då... Det gör mig ingenting, för Moniteur har redan kommit utl!. Anekdoten är rolig, tillägger en annan tidning, men när man betänker, att prinsen vid den tiden NE blott tre år gammal, så blir den mindre sanno— Under ett starkt åskväder, som drog öfver Paris den 21 sistl. Maj, slog åskstrålen ned på flera ställen, deribland äfven så, att den träftade Gutenbergsstatyen på kejserliga tryckeriets pärt. Statyen, som förut var alldeles grön af erg, lef plötsligen ren och glänsande, som om den varit ny. Blixten hade förtärt ergen. — Slagtaren Duval i Paris, vida bekant genom sina bouillon-etablissementer i den stora stadens alla qvarter, har i dagarna aflidit. Han lärer efterlemna en förmögenhet af flera millioner francs. — Anledning till befordran. Om den nyliligen aflidne Villemain, franska akademiens sekreterare, berätta tidningarne många små karakteristiska drag. Se här ett: Baudelaire var knappt rettio år då han uppvaktade Villemain såsom kanlidat till den akademiska stolen. Denne mottog honom på det rättframma sätt, som utmärkte akaJemiens sekreterare, och frågade: Hvad har ni rjort för att kunna bli upptagen bland akademiens medlemmar ?, — Jag har öfversatt Edgar Poö. — Det känner jag inte. Än vidare? — Jag har kött konstkritik, — Anser ni detta vara tillåckligt för att bli ledamot af akademien? Har i inte något annat, hvarpå ni kan stödja era anpråk?. — Jo, nog Kar jag det. — Nå, säg nåvOt.o — Jag har reumatism., — Nå ja, svarade Villemain, det är kanske något som kan bjelpa er ram.