Aftonbladet – 4 juni 1870, sida 2

Och nu bersjag dig: — envisas inte längre att offra bådas vår fröjd åt ett tomt hjernspöke.n Jag förstår er visst inte riktigt, mumlade Fabian. Inte kan det vara er mening, att jag jag eger något värde för er, att ni... ville...... Det är min mening, att jag älskar och aktar dig högre än alla andra och att jag inte vidare vill skiljas ifrån dig. Hvad säger du om det? Han sade till att börja med ingenting; men han föll helt sakta på knä vid hennes fötter och tryckte hennes händer mot sina läppar, derefter lyfte han upp hufvudet, såg henne trohjertadt in i ögonen oeh sade: Jag förstår nu, hvad man menar med salighet. Det är att känna sin individuella tillvaro försvinna i oändlig kärlek. Mea ändock i oändligheten bibehålla sin individualitet, svarade hon med ett vackert leende. Men du har ju ännu inte afgjort aken, tillade hon skalkaktigt. Jag vet ju nnu inte, om du ämnar villfara mina önskningar. Jag vill vara lycklig först. Betänkligheterna komma sedan., Betänkligheter, jaså du har ännu sådana. Låt höra. t Det är den gamla historien, som dyker upp igen. Jag skall aldrig kunna upphöra att frukta, att den tanken någon gång kan komma för dig, att jag i botten haft några beräkningar på ... på På min förmögenhet. Han nickade. Men om jag vore tillräckligt egenkär för att aldrig sätta det i fråga. Han skakade på hufvudet. Man vet aldrig hvad för tankar, som kunna vakna och sedan sakta underblåsas af andras prat och