Aftonbladet – 3 juni 1870, sida 3

l.. , CGLANES RANUOC TAN SIM FOTCRachUe pöa I litiska verksamhet. Man kan icke hysa nåa got tvifvel om, att de två ministrar (Hall -joch Krieger), hvilka hittills sjelfve (såsom ordförande i kyrkooch lagkomiteerna) ledt förberedelserna till en reform af kyrkoförfattningen och lagskipningen, skola bringa hithörande frågor inför den lagstiftande makten, så snart de äro mogna till afgörande. Hvad fästefrågan beträffar, vet man att den Il nya regeringen icke anser sig kunna gå in på !IJ. A. Hansens förslag till lösning af densamma, men att hennes medlemmar erkänna den lagstiftande makten för fullt berättigad att afgöra den. Den verksamma del, både Fenger och Krieger tagit i införandet af den nya härlagen, är en borgen för, att de såsom ministrar vid den förestående revisionen skola Ifiona sig uppfordrade att vaka öfver att den licke bortfuskas. Slutligen säger tidningen: JOm personerna i den nya regeringen finna vi icke nödigt att tillägga många ord till Ihvad vi redan i lördags sade. De egenskaIper, som göra grefve Holstein-Holsteinborg till en älskvärd man, hans liflighet, rörlighet och böjlighet göra honom icke tillika till en pålitlig man, d. v. s. till en statsman, på hvilkens blick och takt, på hvilkens fasthet och klokhet man kan förlita sig. Men då han sjelf riktigt bedömt sin individualitet genom att icke mottaga någon portfölj, skulle det vara högst obilligt mot honom att neka, att hans ofvannämnde egenskaper under de alldeles icke lätta personliga förhållanden, i hvilka han såsom konseljpresident inträdt, kunna vara till stor nytta. Om de tre äldre ministrar, hvilka inträdt i denna minister, och som man, utan att förnärma någon af de öfrige medlemmarne, kan betrakta som dess politiska kärna, är det nog att säga, att de utom sina öfriga goda egenskaper äfven besitta den att kunna lära, och att de otvifvelaktigt lärt mycket på de sex år, under hvilka två af dem, och de 10 år, under hvilka en af dem icke tagit del i regeringen och under hvilka ödets slag tungt drabbat vårt fädernesland. Vi äro öfvertygade om att dessa erfarenheter skola komma detta tillgodo, och derför lyckönska vi det uppriktigt att åter ha fått dem till styresmän; ty det har sannerligen icke att förfoga öfver ett så dant öfverflöd på goda krafter, att det har råd att länge låta de bästa ligga obegagnade. I Berlingske Tidende föri tisdags förekommer en märklig artikel om ministerkrisen, undertecknad med den bekanta signaturen D—d (under hvilken man tror sig igenkänna den förre ministern Monrad). Den var skrifven före krisens slut. Författaren yttrar sig först om de vägrade anslagen. Ehuru han icke är någon stor beundrare af härlagen utan skulle föredraga systemet af allmän folkbeväpning, tror han det dock vara en dålig ekonomi att spara på de summor om hvilka här var fråga, emedan de äro att akta för intet mot tillökningen i landets försvarskraft. Dock finner han folkethingets beslut förklarligt genom finansernas tillstånd och det felslagna hoppet om de nordamerikanska millionerna. Men antingen man gillar eller ogillar folkethingets beslut, anser han alldeles afgjordt, att det icke genom detta beslut öfverskridit sin befogenhet utan endast begagnat sin konstitutionella rätt. Men ogerna såg han grefve Frijs lemna sin plats, ty det är något så äkta danskt, något så jemnt och sundt i hans karakter och åskådningsätt, något så säkert i hela hans uppträdande, att han icke kunde annat än väcka ovilkorligt förtroende. Slutligen yttrar författaren angående folkethingets adress: Vi kunna icke annat än anse det mycket välbetänkt att ingifva denna adress och kunna icke finna, att man genom densamma på något sätt förbrutit sig emot de konstitutionella grundsatserna. Skulle H. M:t eller hans fungerande minister finna, att denna icke på grund af sin egendomliga ställning kunde åtaga sig ansvaret för ett svar, så vore ju intet som, hindrade att svaret uppskötes. Så svag är väl ändock icke den ungerande ministeren att den icke ens skulle kunna åtaga sig ansvaret för ett uppskof. För öfrigt är den önskan majoriteten uttaar så förståndig, att man, till och med om nan enkom ville uppsöka oförståndige män ill ministerplatserna, svårligen skulle vara i stånd att bilda en minister som icke delade densamma. När riksdagen är församlad, eger len att utöfva alla de rättigheter som tillkomma densamma. :Finner regeringen, att len nya ministörens födelseprocess derigeom försvåras, så kan hon inställa riksdasens sammanträden, till dess en minister är vildad. Adressen gläder oss, ty den stärker len nya ministeren. Vi äro nemligen öfver;ygade, att majoriteten i handling skall visa, tt den önskan om en fruktbärande samverkan den uttalat icke är blott tomma ord. Man tänke sig hvilken minister man vill — let kommer att fordras ganska stora medsifvanden å majoritetens sida, om icke denna amverkan skall blifva ofruktbar, isynnerhet vad löneregleringen beträffar. Kyrkommissionen afslutade i tisdags sina örhandlingar genom att antaga det af dess ekreterare, professor J. Larsen, utarbetade örslaget. Innan den åtskildes, uttalade dess udste medlem, professor Clausen, för ordföanden medlemmarnes tacksamhet för hans nergiska och kloka ledning af förhandlinarne med den önskan, att deras resultat måtte ; ända fäderneslandet till välsignelse. Ordföanden, kyrkooch undervisningsministern Tall, svarade härpå med en tacksägelse till nedlemmarne för det välvilliga tillmötesgående an hos dem alla hade funnit. Han gladde ig öfver de resultater, till hvilka man, trots le stora meningsskiljaktigheterna inom komoissionen, genom ömsesidigt tillmötesgående ommit, och såg häruti ett stöd för det hopp, tt kommissionens arbete äfven på annat båll nåtte finna erkännande och blifva en grundal för välgörande reformer i de kyrkliga förållandena. En af de nordslesvigska tidningarne yttrar m den nya ministeren; Vi danska nordslesvigare, som dela glädje ch sorg med det danska folket, hafva med ingtan och hopp motsett grefve Holsteins nsträngningar och hafva största orsak att lädja oss öfver den lyckliga utgången. I denna minister äro samlade en del af de ppersta förmågor Danmark eger. Hvad som ör oss pordslesvigare är af vigt, är visshean Am att ministåren Alctain Ahatinnadt PM AO tt oc et tr rr ww Oro ORmåR rLM hKH PP HH MN r: