Aftonbladet – 3 juni 1870, sida 2

täckt en enda liten blomma, som blifvit hans fröjd och föreningslänken emellan honom och den skapelse, hvars skönhet han icke kan se, och som plötsligt finner denna sin enda glädje luta vissnande mot jorden. — Det är lätt att förlora en del af sin myckenhet; men det enda... Fabian hade en icke fullt utredd känsla af, att om denna qvinna icke längre skulle fin728 till, vore det icke endast henne utan ätven vågonting. inom sig sjelf, som han skulle . akna. komma att a träng i hans bröst, som hon Det fanns en s.. H hade anslagit, hvars jön had, deke bontiat undgå att höra och som mu 2 henne. Ödsligheten, kylan skulle u. ockomma och ingen sols glöd skulle ånyo kunna va... honom. Timme efter timme förgick. Fabian förblef orörlig på sin post. Någon af hennes tjenare måste väl omsider komma, så att han kunde få höra, huru det förhölle sig. Så inträffade också slutligen. Betjenten kom brådskande ned för trappan. Fabian stötte upp fönstret och ropade an honom. Han ämnade sig efter professor Z. Fru von Wallentin hade blifvit sämre, feDen och yrseln hade tilltagit i fruktansvärd grad. bi Det var såsom jag tänkte,, mumlade Faan. Hör på, sade han till betjenten, du skall inte gå till professor Z. Jag sjelf skall komma upp, förstår du. Ögonblicket efter var han nere på gatan, och betjenten, som nyss förut kommit öfvereng ined kammarjungfrun om, att dokt.ra var den som säkrast skulle rädda deras matmor, släppte helt belåten in honom. Väl inne i sjukrammet blef Fabian åter