Aftonbladet – 3 juni 1870, sida 2

foomarnd nar uppmärksamt, skall förnimma läran om en abstrakt kemi. Materien består af högre och lägre, ädlare och oädlare partiklar. Skulle det vara stridande emot de naturlagar, som bevisligen äro rådande, att antaga, att hvad vi mena med organiskt lif icke är en verkan af partiklarnes riktiga sammansättning, utan en särgkild substans, det ädlaste af alla naturämngn? Om detta vore en sanning, skulle man måhända också följdriktigt kunna framställa, att detta organiska lif, som på jorden eger i menniskan sin högsta utveckling, icke med de öfriga partiklarne hos henne i döden förvandlas till någonting simplare, utan fortsätter sitt stigande uppåt. Det högsta i materien skulle sålutda vara lifsprincipen — en gas, från hvilken raenniskans allra ädlaste och djupaste förmögenheter härröra, och som i sin högsta utveckling kallas ande, — Att rena och abstrakt uppfostra och höja denna gas är då lifsarbetets mål. — — — Menniskan blir då det af jordens ämnen alstrade, af jordens safter alltmer uppväxande vinträdet, ur hvilket slutligen det ädla, re. nade vinet för evigheten Pressas, — — Kmellan sådana lifsgaser, eller; om man så vill, andliga elementer, skulle lika såväl som emellan andra kroppar, en starkare eller sva gare frändskap Zunna ega rum, och den ljupa, sällsamraa sympati, som någon gång sammankedjar menniskor, skulle sålunrda icke ängre behöfva tillräknas inbillninget, utan nelt enkelt vara verkan af en stor Tsaturlag. TÅ nPRF CILV