Aftonbladet – 3 juni 1870, sida 2

gande på golfvet, med hufvudet hvilande emot sängkanten. Så låg han ännu, när fru von Wallentin vaknade. Hon log mildt, när hon blef honom varse. Det var såsom hade hon genast förstått, huru alltsammans tillgått. Efter denna dag gick tillfrisknandet framåt med raska steg, Men ju mer sjukdomen aflägsnade sig, ju mer aflägsnade sig också Fabian. Han kom snart icke vidare in i sjukrummet, utan gat sina föreskrifter itamburen, och när intet recidiv längre var att befara, drog han sig alldeles tillbaka. Ett par gånger lät fru von Wallentin skicka bud på honom; men han ursäktade sig med att han var hindrad. Den första dag, som han lemnat fru von Wallentin, hade han vandrat omkring till ina f. d. patienter. En stor del af dem hade lött, och öfverallt blef han mycket kyligt mottagen. Detta gick honom dock fö. a djupt ill sinnes, och han började nu i stället att ysselsätta sig med förberedelser för sin flyttning till Söderhamn och framförallt med fortättniogen af Bilagan till sin filosofiska kemi, vilken antog en alltmer och mer ny karakter. bland. annat kom den en dag att innehålla öljande: kDet är icke nog med att vår blick grankar och söker genomskåda naturen, Hon har ckså en röst, till hvilken vi måste lyssna ör att finna hennes djupaste sanningar. Om vi antaga för sannt och säkert, hvad! i se, skulle vi göra det mindre med hvad i höra? Naturen talar till oss genom vära änslor, våra önskningar och begär. Ctenom lessa upplyser hon oss om saker, hvilkas till) aro icke genom tydliga förnimmelser kunr4 neddelas åt hjernan och sålunda 3 afhenne ppfattag, Pen, följ lägger örat intill sig sjelf och lyss