Aftonbladet – 3 juni 1870, sida 2

såsom fordom. All oro och sinnesrörelse flydde, och han stod lugn, bestämd och omsorgsfull, Hela natten vakade han oaflåtligt, och först när morgonen kom, kastade han sig på soffan i kabinettet, der han insomnade, När han åter uppvaknade, mötte hans blick professor Z—S. Jag känner mig sannerligen mycket förvånad, stammade denne, öfver att finna doktorn här. Har någon anmodat doktorn att komma hit? Inte precist, svarade Fabian och reste sig tryggt upp; men jag fick i går afton händelsevis höra, att fru von Wallentin försämrats just sågom jag räknat ut, att det skulle blifva tillföljd af edra. föreskrifter, då tyckte jag det vara bäst att sjelf Da, ta bit. begifva m.. — cter, er takt och aktning I sanning, ava. — beundransvärda.n emot äldre medbröder äro ta henne dö? Skulle jag af aktning för era... — Kf Det vore en ypperlig logik, Jag har tor v. rigt just aldrig varit besvärad hvarken af aktning eller andra omotiverade känslor för menskligheten, skall jag uppriktigt säga er. Betviflas på intet sätt. Men jag får nu anhålla, att ni täckes intaga soffan i edra egna rum och inte vidare befatta er med fra von Wallentins sjukdom. Om ni vill förbinda er att sköta henne efter mina föreskrifter, skall jag gå min väg och inte komma tillbaka. Ni sätter sådant i fråga, som jag inte ens anser mig böra bevärdiga med ett svar. Professorn gick sakta in i sjukrummet. Det dröjde icke länge förr än han åter kom ut, blossande af harm: Ni har understått er att förändra min regime,, sade han. Naturligtvis.