Aftonbladet – 2 juni 1870, sida 2

En hastig, obehaglig känsla genomström. made honom, och undran öfver hvad son kunde vara orsaken: till denna förmörkels upphörde icke att förfölja honom. Vid middagstiden kom han tillbaka. Gardinerna voro fortfarande nedfällda. Han började spatsera, fram och tillbaka utanför huset. Efter en stund kom en ensitsig drosks och stannade vid trappan. Professor Z. steg ur, och var just på väg att begifva sig in, då han varseblef Fabian. Ett nästan deltagande uttryck spred sig öfver hans ansigte och han helsade vänligt. Fabian besvarade helsningen stelt; men närmade sig ovilkorligt. Det är sträng tjenstgöring för oss läkare nu, sade han och såg förlägen ned på stenläggningen. Jan, svarade professorn, och sjukligheten tycks sprida sig mer för hvar dag. Det är väl inte på sjukbesök hit upp, som ni är stadd? Jo, tyvärr! Fru von Wallentin har insjuknat i natt. Jag har redan varit hos henne en gång. Hm, är det betänkligt? Oss läkare emellan är man skyldig att tala ut. Jag fruktar att det här blir betänkligt. Får dock se, huru det har artat sig sedan i morse.n Låt mig inte uppehålla er längre; men, om ni tillåter, vill jag vänta här och höra, hvad ni har att förkunna, när ni kommer ned igen. Man intresserar sig naturligtvis för alla möjliga fall i de här ledsamma febrarne. Ni förstår ju det? t Han försökte att antaga en likgiltig och obesvärad min. Naturligtvis,, förklarade professorn godmodigt, och jag ser mycket gerna att ni väntar tills jag kommer tillbaka, då vi möj