Nej, jag tackar er, sade han derpå. Min väg måste gå åt annat håll Han lyfte på hatten och begaf sig bort. När han sedan sent omsider denna afton återvände hem, var han visserligen trött såsom vanligt, men tog icke desto mindre plats vid sitt skrifbord, och gjorde åtskilliga anteckningar i ett manuskripthäfte, som han börjat under de sista veckorna. På detta häftes första blad stod med stora bokstäfver skrifvet: Bilaga till den kemiska Filosofien eller Ytterligare funderingar rörande det möjliga af en andlighet i en kemisk sammansättning. Denna afton skref han: År den sympatiska dragningskraften, som den ena menniskan utöfvar på den andra, intet annat än en kemisk frändskap? Det gifves fall, då hon är något förmer; ty det fins känslor, som ega abstrakta elementer. Dessa elementer äro naturligtvis oberoende at den kemiska frändskapen. Att vi högakta, beundra och känna oss tilltalade af det ädla i-en annans sätt att tänka och handla samt annat dylikt, härleder sig ej ifrån de kroppsliga partiklarne. Häraf följer att när nu känslan eller sympatien eger sådana beståndsdelar, som ej kunna alstras af materien, så måste hon också ega ett annat ursprung än endast materien. 0 Hvilket är detta ursprung? XII. När Fabian följande morgon begaf sig ut, varseblef han, att alla gardinerna i fru von Wallentins våning voro nedfällda,