Aftonbladet – 31 maj 1870, sida 3

vacen Denjerta der for detsamma Oalfvisline raf, att till förvaltningen at bolagets angelägenheter icke måtte. utses eller bibehållas personer, som för uppbärande af sina aflönivgar visat sig benägna fullgöra endast de på dem hvilande hufvudsakligaste fordringar elier de der synas vilja begagna sina förtroevudeposter till vinnande af för bolaget främmande eller skadliga intressen, utan fastheldre sådana som redan visat elles med fullt tillit förmodas komma att ådagalägga nitälskan i bolagets tjenst.n Ehurnväl iogen direkt anklagelse böres i denna framställnidg, som af de begge valda styrelseledamöterna kan till bemötande upptagas, ock ehurw revisorerna städse tillstyrkt och bolaget lemnat styrelsen decharge — har dock styrelsens skyldighet varit atticke lemna hr Ädiers framställniog obemött — hvadan, under erinran att den icke gjorts i sådan form att utlåtande deröfver kan afgifvas — af styrelsen anföres: : Icke heller för enskild del skulle styrelsens begge valda ledamöter känna något egentligt behof att taga till orda i anledning af hr Adlers emot dem riktade tillvitelse; och aldrig i något fall kunde sådant ordande komma ifråga för inverkan i det, som var br Adlers hufvudsyfte, nemligen det blifvande valet af ledamöter i styrelsen; i hvilket Ämne styrelsens nuvarande ledamöter hvarken böra eller, om det ock vore lofligt, skulle vilja säga ett enda ord till någon af bolagsstämmans medlemmar. Men med tanken uteslutande riktad på den förlutna tid, hvarunder bemälde ledamöter haft sitt förtroendeuppdrag från delegarepersonalen i brandstodsbolaget; hvarutishr Adlers numera uppträdt, inse dessa styrelseledamöter sig böra yttra några ord i anledning af hr Adlers skrift. Styrelsens begge valda ledamöter hafva gått nog ångt fram i lifvet, för att, väl icke af egen erfarenhet — ty af något liknande denna har ingenlera någonsin tillförene träffats, — men genom iktgifvande andras öden, hinna till vanan af let lugna och oväldiga sinnelag, som icke för häfigt förvånas af hvad som händer, icke hvälfver skulden af den enas gerning på den andras räking, icke förgäter, att, i en talrik förening af personer för samfälda angelägenheter, det. kan vara endast denna samfällighet i bestyr, utan all samnanhållning af någon själsfrändskap eller sympaiens beräkning, som Jåter den ene eller den anIre stå vid den fräcke äreskändarens sida då denne öröfvar sitt dåd. Icke såsom någon fläck på det ör styrelseledamöterna eljest alltid ljusa minnet Vf deras tioåriga beröring med delegarepersonalen städernas allmänna brandstodsbolag, i och för let dem erbjudna och derföre aktningsfullt emotagna förtroendeuppdraget i bolagets förvaltning, kall hos dem qvärdröja något -intryck af den röst, om nu har utsagt tillvitelsen om lågsinnadt handingssätt, om förtroendets emottagande af sniken venninglystnad med sviklig förgätenhet af motsvaande åtagna förbindelser, om benägenhet för detta örtroendes missbrukande, till syften, som skola rarit. för bolaget främmande eller skadliga. En ränsla af rättvisa måste från styrelseledamöternas innelag afhålla all tro på sådan ytterlig moralisk örskämning i allmänna begreppet, att annorlunda, nm undantagsvis i något enda förvilladt sinne, skulle ppstå sådan föreställning, att den, som i det nu ntydda honom erhjudua 16 riroendeuppdraget, verar till allmän nytta och emottager den redan, förut ör sådan befattniug stadgade. vedergällning i pen: inglön, men såsom sin principal har att betrakta Idrig någonsin den särskilde bolagsdelegaren, utan ndast bolaget såsom sådant i dess helhet, skulle afva mot nämnde penninglön, såsom en köpeskiling, sålt sin heder till någon enskild bolagsdeleares fria godtycke i smädande omdömen; ett företällningsgätt, under hvars förutsättnidg såsom råunde allmänt begrepp styrelsens nuvarande ledamöer visst icke hade kunnat finna med sina grundsatser örenligt att emottaga det dem erbjudna förtroendet. Ivad som nu styrelseledamöterna vederfarits, skall ndast vara ett, såsom de hoppas, snart försvin ande minne af en tillfällig personlig erfarenhet m hvad som i allmänhet san bända i det stora iebniskohvimlet af mångskiftande naturanlag; seer och lefnadsvanor, ofta högst skiljaktiga melim personerinbördes och mången gäng så regeljst blandade hos en och samma person, att uner den skenbart hyfsade ytan -kan ligga gömd jälens råhet. Den för hr Adlers mildaste och ynsammaste förklaringen öfver hans handlingsitt — och styrelsens ledamöter erbjuda den, huru n hr Adlers sjelf må vilja försaka och förkasta ensamma — vore förutsättningen om den förvilelse i begreppet, som kunde hafva låtit honom etrakta sig, redan i sin enskilda person, oberonde af föreningen med alla dem, vilkas gemenamt tillvägabragta beslut är sjelfva bolagets, vara tälld i något förhållande såsom förman till styelsens ledamöter, så att han, likasom husbonden fver sin tjenare, kunde fritt uttala sitt vitsord fver styrelsens ledamöter — således icke vara nskränkt till bruket af blott den rättigheten att bolagsstämman söka få sin mening antagen såom bolagets och först dermed förbindande för tyrelsen, med motsvarande nödvändighet för hoom. att, derest sådant icke komme att lyckas, oga. sig. efter. hvad bolaget antiorlunda besluter. fed en sådan begreppsförvillelse kan ock hafva amverkat en alltför stor förtröstan till säkerheen i eget omdöme öfver nyttan eller skadan af vad: som förefaller i bolagets angelägenheter: n af lugnare reflexion icke inom tillbörliga grän er återbållen raskhet att sätta sina egna åsigter ill ovilkorliga utgångspunkter för alla förklarint ar om orsaker och verkningar samt det inre 1eande sammanhanget i de spridda företeelserna nom bolagets administration. Och allt detta troigen under ett nit för bolagets bästa, som i och ör sig alltid eger vårde. Endast sålunda synes let, utan allt för mörk moralisk skugga öfver ir Adlers handlingssätt, kunna förklaras, att han sin gjorda framställning begagnat just den meod, som eljest måste vara den lömske smädarens äkraste taktik: ord, nog dunkla att, i redogörelens och ansvarighetens !stund, lemna undflykter ppna för skändaren, att oskadad smyga sig unlan, men tillika nog rymliga, att i hvars och ens ysta gissningar gifva det friaste spelrum för inillningskratten och lättrogenheten -— alldeles så om hr Adlers för styrelsens ledamöter outgrundiga och i följd deraf för all vederläggning oåtsomliga antydning om de för bolaget främmande ch fiendtliga syften dessa ledamöter skulle hafva isat sig benägna att genom missbruk af sina förroendeu; Bärag befrämja. Hyad hr Adlers kan komma att andraga å boagsstämman sker.i styrelseledamöternas frånvaro, åledes. utan. all.motsägelse från dem, och föröfigt utan annan gräns, än den hans egna Degrapp im asständighet och heder kunna utstaka. Men lerom, likasom eljest huruvida styrelsens ledamöer få anse den röst, som nu talat, vara ensam, ller om den skall hafva något återljud, komma edamöterna icke att inlåta sig i någon forskning. Till den lagliga redovisning. och ansvårighet, söm ned deras förvaltning varit förbunden, äro de beedda. Hvad derutöfver i lösa och icke motiveade omdömen kan komma att sägas om styrelseedamöternas moraliska ställning i vilja, syften ich bevekelsegrunder, skall icke komma att störa let sinneslugn, hvarmed de afhört den röst, sor edan mot dem uttalat det svåraste, som kan sär sas: förnekandet af hederskänslan och ärligheten. ;å högt värde måste det egna medvetandet af ärig pligttrogenhet ständigt ega; och det kän al: lrig förgätas, att emot sådana anfallsvapen, som ni begagnade, måste hvarje man af heder stå rärnlös. NORGE. Om storthinosvalet för Romsdals amt skrif