Aftonbladet – 31 maj 1870, sida 2

Skulle det verkligen vara det upphöjda och ädla, kraften att underordna de små, hetsiga, jordi ka ådrorna under pulsådern; kärlek, sopx vore andens disposition! ; Ni har med edra ord antydt, med edra handlingar framställt någonting sådant för mig. Jag vill heller icke obekymradt bortstöta dessa tankar, utan förena dem med tankarne på er, och häri finna den solvärme, som skall uppehålla mig under kommande dagars kyla. Ni hoppas att mitt lif framdeles: skall blitva mindre ödsligt. Jag tackar er för vänligheten i denna önskan; men jag förstår. fullt att det ödsliga i min tillvaro ej blott skall följa mig till grafven, utan också här lanefter förefalla mig långt tyngre och dystrare än förut. Ater uppsöka er kan jag icke. Jag har sagt er mina bevekelsegrunder. Jag kan cke antaga ert medlidande: — Blott det, att. i ännu: en gång behöfde mig, att jag finge använda, offra min själs alla krafter i eder jenst, när ingen annan hjelp fonnes, blott let skulle kunna återkalla mig till eder sida. Det är — såsom ni torde veta — ur min rerldsåskådning och mina åsigter, som den iandling framgått, genom hvilken jag kränkt r, förverkat er aktning och förverkat lyckaligheten af er närhet. . Jag vill nu afsluta dessa rader med att ägå er, att denna verldsåskådning, som skilt, nig ifrån er — hon må nu blifva densamma om förut eller icke — dock aldrig mer skall blifva källan för mina handlingar. De skola edas af någonting annat, som jag hädanefter commer attbetraktasåsomandra menniskorbeeg sin religion — jag menår erinringen er. : i Och låt mig då ännu en gång få säga er arväll — — — —— — — Fabian K. (Forts.)