Aftonbladet – 31 maj 1870, sida 2

upprycka, utan en is i ert sinne, som skal göra er vilja vanmäktig genom sin kyla. De skall, er sjelf ovetande, gjuta sin vinter edra tankar, edra ord och ert sätt, Om ja; hade begått ett mord skulle ni kunnat förlåta och akta mig; men det är en låghet som ni har att tillvita mig. Det är det stora brottet, som upphettar oss och ingifyer oss vrede. Det är det simpla som kyler oss och väcker vårt förakt. N hör, att jag förstår den menskliga tankegången! Och ni, mer än andra, har en dragning emot det väldiga och starka. Hvad måste iote min handling då vara i edra ögon? Ni må söka försvara den genom att öfvertänka min lefnadserfarenhet och mina åsigter. Det hemliga dgillandet skall dock förfölja er. Jag vet allt det der... Jag låter inte ert medlidande förvilla mig. Jag kan inte undgå mitt straff. — Jag tänkte, att min erfarenhet redan var stor nog, att det inte fants rågonting mera, som kunde smärta mig. Jag bedrog mig, Det återstod mig ännu en förbannelse... den värsta af alla... Farväl! Må all jordens fröjd komma på er delt5 an fattade hennes hand, tryckte den hårdt emot sina läppar och skyndade ut. Xx När Fabian sent på eftermiddagen inträdde i sina rum, fann han ett litet Faket på sitt skrifbord. Det var adresseradt till. honom och stilen tycktes honom väl bekant. Det var fru von Wallentins. Han öppnade omslaget. Det innehöll ett betydligt läkarearvode, inlagdt i en elegant plånbok, samt en biljett af följande innehåll: Herr doktor! ; Jag köm att säga er mycket i förmiddags,