Aftonbladet – 30 maj 1870, sida 3

Rättegångsoch Pollssaker. Stöld. I dag förevar i poliskammaren ett mål af sorglig beskaffenhet. En flicka vid namn Margarot Ottilia Paulina Sofia Winge, född i Berlin en 10 Juni 1855 och således ej fylld 15 år, blef för några dagar sedah häktad för en mängd af henne begångna stölder. Då hon, sedan en del stölder blifvit anmälda, af polisen efterspanades, afvek hon från sitt föräldrahem och höll sig derifrån under flere dagar tilldess polisen fick reda på henne och afförde henne till detektiva polisafdelningens kontor, der förhör med henne anställdes, hvarigenom upplystes. att hon vid olika tillfällen under Mars, April och Maj månader från uppgifne personer tillgripit ett silfverur, två fruntimmerskappor af doffel, en doffelöfverrock, 2 silfverteskedar och ett svart ylleparaply, alltsammans värderadt till 86 rdr. Stölderna voro dels begångna i de bestulnes bostäder, dels itamburerna 1 slöjdskolan. Allt efter som stölderna skett hade Winge hos olika pantlånare belånat de stulna effekterna och derföre erhållit ett sammanräknadt belopp af 27 rdr 50 öre, oberäknadt silfverskedarne, som hon till en guldsmed försålt för 6 rdr. De erhållna penningarnö, uppgifver sig Winge ha förskingrat. En med henne bekant jemnårig flicka, Clara Ulrika Svensson, jemväl förhörd å detektiva polisafdelningen, har der erkänt sig i slöjdskolang tambur den 10 Mars ha tillgripit en muff, ett par mufftiser och en boa, hvarefter Svensson i sällskap med Winge, som närvarit då stölden begicks, åtföljdes till en pantlånare, der de belånade muffen för 2 rår. Derefter gingo de in på ett nykterbetsvärdshus der de intogo kaffe, hvarefter Winge af Svensson mottog pantqvittot och återstående penningar. Då den unga förbryterskan ej ännu uppnått 15 års ålder, var till i dag, då målet förekom i poliskammaren, hennes fader anmodad att iakttaga inställelse, men då han var förhindrad, hade i stället den -olyekligas moder infunnit sig. Flickan vidhöll sin berättelse, och då modren nämnde att flickan var så olydig och svår att vårda i hemmet, att hon till och med i vintras, genom att uttaga innanfönster, beredt sig tillfälle att komma ut, blef hon qvarhållen i häktet, hvarefter målet remitterades till rådhusrätten. — Rymning. Förre plåtslageriarbetaren Axel Hjalmar Rosell, förut straffad för knifskärning; häktades i gårmiddags på misstanke att ha beått rån, Han insattes i reservhäktet under råduset, men då någon stund derefter utbyte af cell skulle gke, sprang han ut på fängelsegården och derifrån in på cellfängelsets gård, vidare in i cellfängelset uppför alla dess trappor till vinden, hela tiden i hack och häl förföljd af en vaktknekt. Uppkommen på vinden fortsatte ban sin flykt uppför en stege, ut genom en lucka på taket och vidare öfver till det med cellfängelset sammanbygda polishusets tak. Hans förföljare, som fortfarande följde honom på den djerfva flykten, ropade på folk för att från gatan fästa uppmärke samheten på rymlingen, men denne, som haft till yrke att gå på tak, äntrade sig behändigt ned till en vindskupa, slog sönder en fönsterruta, befann sig i en korridor och tog derifrån den rätta vägen trapporna utför utåt Myntgatan och försvann. trapporna sprang han omkull ett par pigor, ursäktande sin brådska med att underrätta dem om att telegraftråden på taket gått sönder. Den djerfve rymmaren efterspanas. — Märkligt utslag. I Nerikes Allehanda berättas: Till gistlidet års hösteting med Nora och Hjulsjö bergslagers härad utverkades af auditören N. H. T. Geijer, enligt fullmakt af bergsmannen Erik Jansson i Dalkarlshyttan, stämning å sysslomännen i bergsmannen Israel Larssens i Skrikarhyttan konkurs, inspektor O. Andersson på Ramshyttan och nämndemannen Erik Eriksson i Skrikarhyttan med synnerligen stränga ansvarspåståenden å dessa sistnämnde, för det de, i sin egenskap af sysslomän och i enlighet med borgenärernas beslut, låtit afverka och för massans räkning afyttra qvarvarandekoloch timmerskog å en före konkursens början af Israel Larsson inköpt skogstrakt, belägen å Erik Janssons hemman. Detta mål, som redan från början ådrog sig mycken uppmärksamhet derigenom, att allmänna åklagaren fann sig föranlåten att å tjenstens vägnar yrka ansvar å kärandeombudet fö anställande af obefogad rättegång, afdömdes vi ordinarie vintertingets afslutande i onsdags på det sätt, att de mot svarande sysslomännen framstälda ansvarsyrkandena helt och hållet underkändes, hvaremot kärandeombudet, auditör Geijer, hvilken af rätten ansågs hafva mot bättre vetande väckt rättegången, förklarades ovärdig att föra andras talan och fälldes att böta 1000 rdr rmt samt ersätta rättegångskostnaderna med 75 rdr, hvarjemte hans hufvudman dömdes till 300 rdrs böter. — Emot detta utslag erlades dock genast vad af den tappande,