Aftonbladet – 30 maj 1870, sida 2

jag en dåraktig svaghet att söka tpptäcks det goda hos menskligheten och -hoppas. på förmildrande omständigheter, äfven der di kanske inte finnas. Detta tillika med minnet af en och annan af edra handlingar, hvartill jag varit vitne, har förmått mig att inlåta mig i ett samtal, som måste förefall: mig både grannlaga och sårande. Jag vil inte gerna skiljas ifrån er intagen af föl mycket förakt och harm. Jag önskar, at! ni åtminstone till en del kunde rättfärdiga er Ni var mig såsom en god vän i bekymrens stunder. Jag har svårt att tro, att hvarje fiber af edra handlingar då växte fram w! roten af den lägsta egennytta och de föraktligaste beräkningar. Hon höll upp liksom eftersipnande hvac hon vidare borde säga och kastade härvid er blick på Fabian. Han satt framåtlutad öfver bordet och hvilade ansigtet iemot ena handen, så at! blott pannan med sina starkt svällande ådro: var synlig. Min fru, sade han, utan att förändr: ställning, men med en röst som nästan skälfd af undertryckt sinnesrörelse, låt mig säga e en sak, innan ni fortsätter och innan jag mår ste upphöra att rättfärdiga mig. Ifrån de jag första gången sett och talat med er hai det inte funnits någonting föraktligt i mins handlingar emot er. Ehvad ni än må hafvå att tillvita mig, ber jag att ni värdigas tr mig i detta fall. Det djupa vemodet i hans stämma förjagade en del af kölden i fra von Wallentin: ansigte, och hon återtog något mildare: Jag önskar ingenting högre än att ni kunde frisäga er ifrån allt hvad jag har att tillvita er, och jag medger gerna, att jag bar ett slags benägenhet för att tro er, oaktadt allt som talar för motsatser.