Aftonbladet – 28 maj 1870, sida 2

oklar, tanke att det förhåller sig ungefär så här, och kanske till och med ni sjelf skulle, i fall ni rätt ville gå till djupet, finna inom er ett hemligt medgifvande af mina cyniska påståenden. Nej, doktor, tusen gånger nej. Jag har ju sagt er mina åsigter. Jag vill aldrig och skall aldrig upphöra att tro på det sköna och ädla i menskligbeten. Man kan mer eller mindre aflägsna sig ifrån sin urbild, förgäta den andliga iden af sin tillvaro, men derföre kan man lika litet förneka idn eller urbilden, som man kan förneka att stjernorna finnas, derföre att ett upprördt haf inte återspeglar dem., Mycket vackert, verkligen mycket vackert, förklarade doktorn försmädligt. Jag skall tänka på den bilden om fredag och ärligt bemöda mig om att upptäcka himlaljusets återspegling i de vågor, som då strömma tillsammans här. Professor Z. lär väl blifva en af de allra klaraste kan jag tro, att döma efter ert särskilda förord. Professor Z. är en man, som jag högaktar, herr: doktor, och som förtjenar att högaktas af en och hvar. Han har tillbragt sitt lif i redlig sträfvan för sin vetenskap och sin familj. Lyckan har varit njugg emot honom ceh hans omständigheter ha varit tryckande till följd af hans sjuklighet; men han har aldrig klagat, utan burit allt med värdighet. Nu har jag emellertid med stor glädje hört, att han evxdera dagen skall erhålla den utmärkt fördelaktiga befattningen efter professor X., hvartill hans stora insigter och ovanliga kunskaper lära göra honom sjeltskrifven. Förlåt att jag nu återigen råkar vara af olika mening med er. Protessor Z.egeringa stora nsigter. Han har arbetat och har kunskaper; men hans läkareblick saknar skärpa och den platsen, till hvilken ni anser hans skick