Aftonbladet – 27 maj 1870, sida 3

Bättegångsoch Pollssaker. Mordbranden vid Ekeby. (Slut från tisdagsbl.) Låstbom fick härefter redogöra för hvad han sysselsatte sig med under sin vistelse på Ekeby före br nåden, eller från sin ditkomst på måndagsaftonen till afresan på onsdagsmiddagen. Af hvad han på derom framställda frågor berättade, anföra vi endast hvad som i målet hade någon inverkan, nemligen: att han endast en gång hade varit uppe i öfre våningen en fjerdecels timme, för att se på ett par resortsoffor som han tänkt flytta derifrån, men om detta skedde på tisdagen eller onsdagen kunde han icke påminna sig; att hans resa till Ekeby denna gång egentligen företagits, emedan han der skulle taga emot och afmäta säden, som blef sluttröskad på tisdagsmiddagen; att han uppmanat tröskaren att föra tröskverket från gården, emedan han ansåg det vara bäst nu då han kunde begagna sig af föret; att säden fördes från gården på onsdagen; att han på onsdagsmorgonen hade gått till logarne för att tillse det de voro stängda; att en missuppfattning måtte skett vid ro gen af protokollet för den 13 April, ty det var ej nycklarne till öfre Våningen, utan -magasinsnycklarne, som madam Edberg lemnat honom och hvilka han inlagt i chiffonniern, då deremöt nycklarne till våningen bestämdt icke funnos i klaffen, som var låst; men möjligen af någon annan kunnat ha blifvit lagda i lådorna; och slutligen uppgaf Låstbom på fråga af åklagaren, att han på resan från Södertelje efter branden frågat drängen om man misstänkte honom (Låstbom) för att ha anlagt elden likasom förhållandet var vid eldsvådan i Januari. Härefter vidtogo vitnesmålen. Befallningsmannen Sjögren berättade i likhet med Låstbom att tröskningen afslutades på tisdagsmiddagen och att den rensade säden afmättespå onsdagsmiddagen och uppgick till omkring 18 tunnor; att tröskverket, som oaktadt Låstboms tillsägelse qvarlemnades på logen, uppbrann jemte annat i samma byggnad; att magasinsnycklarne hittades bland ruinerne på lördagen och nycklarne till öfvervåningen på måndagen just på den plats der Låstboms chiffonier stått; bland dessa sednare nycklar igenkände vitnet salongsoch tamburnycklarne. Vitnet fick härefter redogöra för huru det tillgått vid värderingen af karaktersbyggningen, hvaröfver vitnet jemte kusken Lundgren afgifvit ett af dem undertecknadt intyg, och meddelade i afseende derå att Låstbom hade å ett papper, somshan uppläste, antecknat rummens antal i. de bäda väningarne, husets belägenhet; dess längd, bredd 0. 8. v., men intet rörande detsammas beskaffenhet och ej heller kunde Sjögren påminna sig att någon summa, betecknande husets uppskattade värde, fanns antecknad. Sjögren ansåg, på derom framställd fråga, likväl det nämnda värdet, 12,000 rdr, ej vara för högt, dervid han, i likhet med Laåstbom, grundade beräkningen på nuvarande arbetsoch materialpriser. Sjögren sade sig likväl ha hört att de gjorda tillbyggnaderne, hvilka alla tillkommit under förre innehafvarens tid, skulle endast ba uppgått till värde af 500 rdr, ianledning hvaraf br Cederborg nämnde sig ha hört kostnaden uppgifven till 800 rdr. På fråga om någon annan närvarande egde sådan kännedom om byggnaden, att han skulle ungefärligt kunna värdera densamma, meddelade rådman Lundhölm från Södertelje att hån, som: ofta varit på Ekeby, ansåg huset vara fullt värdt 12,000, hvaremot kronolänsmannen Hagberg , som för Allmänna brandförsäkringsverket förrättat syn å Ekeby, ansåg denna summa vara lt för hög, hvilken åsigt äfven delades af ett par bland ledamöterna i nämnden Skepparen Edberg afgaf berättelse om-hvad han hade sig. bekant, och öfverensstämde densamma bufvädsakligen med hvad han förut yttrat till rotokollet. Makarne Edberg hade nu afflyttat rån Ekeby och anförde vitnet såsom orsak dertill, att Läåstbom, efter den af brandstodskomiten hällna undersökning, sagt till makarne Edberg: Det tillhör tjenare att hålla med. sin husbonde och ej vittna möt honom; ni få flytta i morgon dag Låstbom, bärom tillfrågad, sade att han yttrat: Som nu sakerna stå, är det inte värdt att vi längre äro tillsammans, utan bäst att ni afflytta. På tillfrågan af åklagaren, hvad vitnet trodde rörande eldens uppkomst, svarade denne: Det är mordbrand, och hela socknen säger att han sjelf tändt på. Hustru Edberg, som härefter hördes, berättade, att, när hon på tisdagsmorgonen före branden kl. mellan 6 och 7 kom från ladugården med mjölken, var Lästbom mot all vana uppgången i öfvervåvingen och vid 9-tiden på pre pr mn ng var han åter uppeivånivgen. Magasinsnycklarne lemnades af vitnet till Låstbom före hans afresa, efer hvilken vitnet hade förstugunycklarne, men hade trott att öfriga nycklar suttit .qvar i låsen. Hon hade likväl ej efter Låstboms atresa sjelf varit uppe i öfra våningen. De fem nycklar, som iterfunnos efter branden, förklarade sig vitnetbestämt igenkänna såsom hörande till rummen i öfra våningen. Vidare intygade vitnet, att, efter sedan Låstbom på onsdagsmiddagen lemnat Ekeby hade ingen främmände person varit inne i huset samt att Låstbom vid förhöret inför komiten vidhållit sin förmodan efter tillbudet i Januari, att sonen skulle i garderoben ba inlagt halmen, under ytt