Aftonbladet – 27 maj 1870, sida 3

inte lefva endast med de sjuka i samhället. Ni måste också hafva med de friska att göra. Ni omgifves af för mycken skröplighet, och det inverkar på er. Eländet är ingen sommarsol och isynnerhet ej för er. Det skall komma er att bottenfrysa. Jag förstår! Ni tycker att jag praktiserar i för dåliga hus. Ni vill att jag skall söka krypa upp för trapporna till den fina verlden, slingra mig fram med krökt rygg ibland gens comme il faut, bota lejonen och modedockorna för snufva och halsfluss och genom allt detta blifva varm om Hhjertat och få så höga och vackra tankar om menskligheten, att jag alldeles slår ur hågen att ett sådant storverk kan vara blott ett aggregat af kemiska sammansättningar, och går in på er -tanke om det gudomliga ursprunget och den odödliga anden. Ypperligt, min nådiga. Ni hår sannerligen ett eget begär att söka leta ut en dålig, oförnuftig eller löjlig mening i allt hvad man säger eller gör. Men jag förlåter er; ty jag känner er natur. Jag talade aldrigom att ni skulle söka den fina verlden, utan den friska. Tror ni, att jag föraktar er praktik inödens boningar? Nej, doktor, det var der jag såg er första gången, der jag lärde att högakta er, innan jag talat med er och der jag fattade mitt beslut att söka få er till läkare framför andra, hvilka jag kände och till hvilken jag stodivänskapligt förhållande. Kom alltså inte med ett sådant påstående. Min tanke var endast den, att det ödsliga och (misstyck ej att jag talar rent ut) det cyniskai er verldsuppfattning skulle förmildras, om ert lefnadssätt blefve litet mindre ödsligt. Jag menar så, attni inte endastegde sjuklingar att vårda, utan äfven friska vänner företrädesvis bland edra medbröder, med hvilka ni kunde tala i vetenskap och hvad som intresserar er.