Aftonbladet – 27 maj 1870, sida 2

ten utan någon särskild ceremoni. UTOTSART SOA Ej mindre än tre af Europas lagstiftande församlingar ha under den senast förflutna veckan till afgörande förehaft den stora frågan om dödsstraffets upphäfvande. Nederländernas andra kammare antog förliden fredag, efter nära en veckas debatt, eu lag i denna syftning med 48 röster emot 30, dagen derpå förkastade den baierska kammaren, efter en tre dagars diskussion, med 76 röster mot 67 Stauffenbergs förslag om dödsstraffets upphäfvande.i Baiern, och två dagar derefter, på måndagen; företog nordtyska riksdagen . generaldebatten . öfver den nya brottmålslagen, hvars vigtigaste punkt just utgöres af frågan om dödsstraffet. Det för riksdagen framlagda. förslaget bibehöll, som man torde erinra sig, detta straff, men vid frågans första behandling ivintras antog riksdagens majoritet ett amendement om dödsstraffets utstrykande ur förbundets lagbok. Förbundspresidiet, representeradt af kanslern hrvon Bismarck, uppträdde redan då mycket bestämdt mot denna ändring och hotade att taga tillbaka hela förslaget, om riksdagen ej gåfve efter... Frågan har sedermera blifvit ej. litet komplicerad derigenom, att dödsstraffets upphäfvande redan är lag i tre af förbundsstaterva, Oldenburg, Anhalt och konungariket Sachsen. . Då derför den nya strafflagen nu åter förekom, väcktes af representanten Planck ett medeltörslag att låta dödsstraffet qvarstå, men. till paragrafen härom -foga:den tillsats, att detta straff i de förbundsländer der det blifvit afskaffadt ej skall kunna återinföras. Presidiet hade å sin sida gått majoriteten till mötes derigenom, att det genom justitieministern, hr von Leonhardt, förklarat sig vilja. medgifva att dödsstraffet endast: bibehölles för mord samt för mordförsök mot förbuodets öfverhufvud och de särskilta förbundsstaternas suveräner. Då en del af det nationalliberala partiet å sin sida var benägen för en kompromiss, för att ej äfventyra att hela strafflagsreformen skulle gå i qvaf, var det på lördagen goda utsigter till att Plancks amendement skulle segra. Men då kom.på lördags aftonen hr von Bismarck, som-:enkom för denua fråga lemnat Varzin, till Berlin. Stämningen förändrades genast i, de konservativa kretsarne, sedan det blef bekant att han var bestämdare än någonsin; för dödsstraffets. absoluta bibehållande, och då på måndagen frågan kow före, uppträdde han och bekämpade med den honom egna energi Plancks förslag, såsom stridande mot. den enhetstanke som låge till grund för hela reformen och skapande två särskilta rättssystemer inom förbundet. Det är,, så slöt han, knappt två år sedan I beslö-. ten att skapa en gemensam straffrätt för nordtyska förbundet. De berömdaste rättslärde, öfver hvilkas namn Tyskland kan vara stolt, .-ha sammanträdt och på en kort tid frambragt ett verk, som äfven de; hvilka vilja taga på sitt ansvar att rösta deremot, dock ej kunna neka det erkännandet, att det är det bästa som inom Tyskland hittills åstadkommits. En enda bestämmelse skiljer oss från förverkligandet ät de önskningar som 1 då muttaladen. :Beröfven ej det nordtyska folket denna välgerning! Vicstå i begrepp att briöga denna riksdag till-slut. Afgifven i dag ert votum, genomträngda af den anda som skapat förbundsförfattningen, gifven det tyska folket, som i detta ögonblick mer än någonsin har blicken riktad på er, den nationala enheten! . Dessa Bismarcks ord togo, som vanligt när han anslår nationalitetssträngen, församlingen ned storm. Planck tog sitt förslag tillbaka, och oaktadt ännu flere talare, såsom Lasker ch Kinzer, sökte göra gällande att man, äfren med äfventyr att se strafflagens antaande fördröjdt ett. år, borde vidhålla sitt örra beslut, beslöt dock riksdagen med 127 öster mot 119 att i lagens första paragraf terupptaga dödsstraffet. -Betecknande är mellertid här, som i de nederländska och aierska kamrarne, den starka minoriteten. Jen visar utan tvifvel att meningarna ännuäro emligen jemnt delade, men också den ofantiga terräng den stora -kulturfrågan under de enare åren vunnit. I den nederländska kamnaren bade initiativet tagits af regeringen . jelf, och förhandlingarna här skilde sig från : ebatterna öfver samma ämpe i andra län-. er hufvudsakligen derigenom, att förslagets :; örfäktare till stor del kämpade med teolo: iska och teologisk-politiska argumenter. Man : j örde till och med en representant, hr van 008, citera flera ställen ur Moses böcker på ebreiska urtexten såsom bevis på att Gudl; jelf befalt dödsstraffet. Man begick äfven: denna sida den oskickligheten att påstå att . onungadömet med Guds nåde ej utan att il rund gå under kan undvara dödsstraffet. s annolikt bidrog detta klumpiga försvar ej så ji tet till de liberalas seger. f Sakerna i Österrike ha under den : senaster eckan utträdt ur det oklara och dimmiga!l kick hvari de alltsedan den senaste mini-1 erkrisens utbrott befunnit sig. Ministören otockihade, i stället för att uppställa ett st program, hvilket man billigtvis måsteli edge då skulle varit en omöjlighet, inlåtits g i underhandlingar -med alla de särskiltal ro wionaliteterna: polackar, czecher, slovener)n h tyrolare, för att genom eftergifter söka lt . förhand vinna dem för hufvudgrundernav til) k t förlikniogsförslag. Deputationer från Ga-b ien och Böhmen hade: kommit till Wien, å af ministrarne. sjelfva, grefve Potocki och d won Petrino, hade afrest till Prag, der äf-fc n ombud från Tyrolen infunnit sig, allt för ti t söka ernå en öfverenskommelse. Polac-ti ne och tyrolarne visade sig benägna att!n , den nva regeringen till mötes men allalnm