Interiörer från franska ministerkrisen. (Korrespondens till Aftonbladet.) Paris den 18 Maj. Ministören Ollivier har rekonstituerat sig, och de omedelbara följderna af folkomröstningen äro dermed för ögonblicket, åtminstone till det yttre, fullbordade. Kabinettet af den 15 Maj helsas, det medgifver man till och med i regeringslägret, med vida mindre entusiasm än dess första danande den 2 Januari, och jag har ännu icke funnit någon, som i detsamma och i dess medlemmar tror sig ha upptäckt den länge efterlängtade politiske Messias. Men lugne åskådare äro just böjda för att i denna frånvaro af all förtjusningsfeber se en borgen för en mera praktisk och verkseammare behandling af ärendena, än som lades i dagen af den första parlamentariska ministeren i dess ursprungliga skepnad. Der förnämsta betydelsen af. de nya utnämningarne är närmast att söka i de inträdandes negativa företräden. De ha undanträngt en Lagueronniöres, Girardins och Duvernols intrigant-elique och derigenom förhindrat, att icke ministeren des honnätes gens, förvandlats till en ministåre des malhonnötes gens. De tillhöra för öfrigt, Med Utdantag af den politiskt i allmänhet neutrale hertigen af Gramont, icke den fraktion af den parlamentariska högern, hvars ledstjerna i allting Rouher ännu är och hvars chefer, emedan de med en väl stor värma deltagit i folkomröstningen, velat endast för sig och sin uppfattning af det demokratiska kejsardömet lägga. beslag på dennas resultater. Herrarne Plichons af venistra och Mogås af högra centern förtjenst består således egentligen i undanrödjandet af elementer, som kunde ha blifvit högst farliga