ML RER MMS ELUURFEBRA), MM NR TT Rn inister, den senare som konsultativt statsid. I dagens konselj har det emellertid icke omnmnit till något resultat och saken är uppsjuten till nästa onsdag. Konungen lärer n fredag resa till Kjöbenhavn och återommer derifrån tisdags afton. FETEERNTARETERSSTETAANSEE LA 4 HF eS Statsceremonien i Louvren förliden lördags iddag, då omröstningsresultatet högtidligt reddeiades kejsaren, utmärktes af hela den omp kejsardömet vid dylika tillfällen älskar tt utveckla. För att undvika fiendtliga de1onstrationer, som man hade någon anledning tt befara, begaf sig den kejserliga processioen ej, som vanligt, i vagnar till Louvren, tan tog vägen genom de salar, som förbinda uilerierna med detta palats. Här inväntades on af de tre stora statskorporationerna, lagtiftande kåren, senaten och statsrådet. Det ar dock endast den förstnämnda af dessa orporationer som vid tillfället spelade en oll. Hon hade nemligen att till kejsaren, enom sin president, öfverlemna plebisciet. Hr Schneider verkstälde detta upprag i ett tal, der han först erinrar om ejsardömets ursprung, samt om den lycka let skänkt landet. Redan vid början af sin egering hade kejsaren uttalat, att frih.ten nåste kröna byggnaden. Detta skulle, förclarade presidenten, blifva en oförgänglig ära ör kejserliga regeringen och gitva Frankrike stt af de främsta rummen bland jordens iria olk. Talet uppräknade derefter de särskilda former, som sedan tio år blifvit genomförda, h kommer slutligen till plebiscitet, som stadtar kejsardömets nya författniog. I full-: omlig frihet hade folket uttalat sitt god-1: kännande af denna författning och med en nighet, hvars betydelse ingen kunde förbise. Då det franska folket med mer än sju milioner röster förklarade sig för kejsardönet, har det med detsamma öppet sagt: ;Sire, Frankrike är med er; fortgå med förtröstan på den väg, som är den enda, pål hvilken alla möjliga framsteg kunna förverkigas. Grunda friheten på aktningen för laven och författningen. Frankrike ställer frihetens sak under eder dynastis och de stora statskorporationernas beskydd. Härpå svarade nu kejsaren med det tal, hvaraf telegrafen redan meddelat ett sammandrag och som vi här fullständigt återifva: Mina herrar! Då jag ur edra händer mottager resultatet af de den 8 Maj afgifna rösterna, är min första tanke att betyga nationen min tacksamhet derför, att hon för fjerde gången sedan 22 år åter gifvit mig ett glänsande bevis på sitt förtroende. Den allmänna rösträtten, hvars elementer oupphörligt förnyas, bibehåller icke desto mindre midt under sin rörlighet en oföränderlig vilja. Hon har till sin ledstjerna traditionen, sin säkra instinkt, sina trofasta sympatier. Plebiscitet hade blott tiil föremål folkets godkännande af en konstitutionel reform, men midt under meningarnes sammanstötning och i kampens hetta örverflyttades stridsfrågan på ett högre område. Låtom oss ej beklaga det! Motståndarne till våra institutioner ha uppstält frågan Revolution eller kejsardöme? och landet har fällt utslaget till fördel för det system, som betryggar ordning och friheten. Kejsardömet befinner sig nu stärkt i sina grundvalar. Det skall bevisa sin kraft genom sin moderation. Min regering skall utan partiskhet liksom utan svaghet, verkställa lagarne, bon skall ej afvika från den liberala väg hon har för sig utstakat. På samma gång hon skall akta hvarje rättighet, skall hon skydda alla intressen, utan att bevara något minne af nejrösterna och de fiendtliga stämplingarne; men hon skall äfven veta att skaffa aktning åt den så energiskt uttryckta mnationalviljan och upprätthålla henne såsom numera upphöjd öfver all diskussion. Befriade från omsorgen om författningsfrågor, som åtskilja de bästa åndar, måste vi numera blott ha ett enda mål för ögat: att omkring den författning som landet nyss stadfästat samla allt hederligt folk af alla partier, att betrygga den allmänna säkerheten, att mildra lidelserna, att bevara de sociala intressena från smitta af de falska lärorna och med intelligensens hjelp söka medel att betordra Frankrikes storhet och välstånd. Att öfverallt utbreda undervisningen, att förenkla förvaltningsmaskineriet, att leda regeringsverksamheten från centrum, der hon är för ymnig, öfver till de andra delarne, der hon saknas, att i våra som minnesmärken stående lagböcker införa de förbättringar som tiden synes fordra, att mångfaldiga häfstängerna för produktionen och välståndet, att understödja jordbruket och utvecklingen af de allmänna arbetena, och slutligen att egna vårt arbete åt detta ständigt lösta, men ständigt på nytt vaknande problem, jag menar problemet om den bästa fördelningen af de atgifter som tynga på de skattdragande — detta är vårt program. Om vi genomföra. det, skall vårt folk genom det fria bruket af sina krafter höja civilisationens framåtskridande. Jag tackar. er, mina herrar, för det bistånd I vid detta högtidliga tillfälle gifvit mig. De ja röster, som ratificera omröstningarna af 1848, 1851 och 1852, stärka äfven edra fallmakter och gifva er, liksom mig, ny kraft att arbeta för landets väl. Vi måste i dag mer än någonsin blicka framtiden i ögat utan att visa någon fruktan, ty fruktan kunde blott ha till följd att fördröja utvecklingen af en regeringsform, som ett stort folk midt under politiska stormar upprättat, och som det i fredens och frihetens sköte vill gifva allt större kraft. Talet belsades på flera ställen med lifliga applåder. Att detta isynnerhet var fallet i slutet, der kejsaren i oförtäckta ordalag lugnar kammarmajoritetens farhågor för en upplösning, kunna vi taga för alldeles gifvet. I samma plebiscitbad som föryngrat kejsardöet har äfven, förklarar föjsaren, alla .de officiella kandidaturernas skröpligheter blifvit renade och stärkta. Till vice president i lagstiftande kåren efter den till undervisningsminister utnämnde Möge har markis de Talhouöt blifvit med stor majoritet utsedd. I kärens session den 19 tilldrog sig en scen som i Paris väckt nycket uppseende. Eugne Pelletan hade SI AR 8) fet feel bör fot an OO NI DD OO