Aftonbladet – 24 maj 1870, sida 2

enskommelsen, som han ingått med Max 00 Kristoffer. Den saken hade han nästan glömt bort, och nu dök den med ens åter fram för honom; men såsom han tycktei en ny gestalt, Han hade begifvit sig upp till denna familj med önskan och afsigt att genom ett slags bedrägeri tillgodogöra sig dess rikedom. Han hade redan öppet tillstätt, att detta var dåligt; men nu föreföll det honom afskyvärdt, ja, rentaf otänkbart. Om verkligen denna unga flicka skulle vilja förena sitt öde med hans, huru skulle det väl kännas att begära hennes mors samtycke? Skulle han med lugnt ansigte kunna stå framför denna qvinna och säga, att han älskade hennes dotter? Nej, det skulle blifva . honom omöjligt. — Men hvarföre? . Föraktade han icke hela menskligheten, ansåg han sig icke ega rättighet att handla huru som helst emot dessa simpla varelser, som jemte honom krälade på jorden och som vid hvarje tillfälle. motarbetat och förtrampat honom? Visserligen...... Han kom inte längre i sin tankegång. Den sjuka hade vaknat, och han måste gå in till henne. Hon var hårdt angripen. Det varsynbarligen krisen, som nalkades. Fabian behandlade henne med en. omsorg, som nästan tycktes mild, och qvarstannade hos henne tills fram på morgonen, då all fara var öfver och hon föll i en lugn, djup slummer. Just som han trädde tillbaka in i kabinettet, kom fru von Wallentin, insvept i en hvit kaschimirs nattrock ut ifrån sängkammaren, Huru är det, frågade hon. All fara är öfver. Febern är bäfd. Hon sofver nu, och när hon vaknar, skall hon inte vara besvärad af annat än litet mattighet.o (Forts.)