Aftonbladet – 23 maj 1870, sida 2

tillbringa aftnarne ech ett stycke af natte tillsammans med Max och Kristoffer. Men han hade icke gått långt, förrän ha stannade, vände om och tvärt begaf sig hem Han kände sig gripen af ett oemotstånd ligt begär efter stillhet och ensamhet, oc! det återstående af aftonen tillbragte ba också troget uppe i sina rum, sysselsatt me forskningar och spekulationer i hvad han be hagade fälla den. filosofiska kemien — el vetenskap, hvars system han sjelf arbetat u or sin älsklingssats: att menniskans sjä icke är annat än en kemisk sammansätt ning, i hvars fullkomliga analys man skull finna nyckeln till tänkandets ola hemlighet Denna afton afslöt han sina funderinga med att uppställa följande: Likasåväl sön tankekrattens större eller mindre styrka, själens jemnvigt och annat likartadt beror af de kemiska partiklarnes större eller mindre qvantitet och inbördes förhållande, likasåväl måste också kännandet leda sin orsak ur de kemiska lagarne. änkandet är en verkan af det inbördes förhållandet emellan partiklarne i hvarje själ Kännandet härflyter ur det förhållande, hvari de stå till ämnena i en annan själ. Tänkandet har sin orsak i sammansättningen, kännandet i frändskapen. En menniska känner sig dragen till en annan, utan att veta någonting vidare om Henne och alltså utan att ega någon bestämd afsigt att närma sig henne. Man erfar ett slags välbefinnande i hyarandras närhet, ett slags förmåga ätt hastigt uppfatta tråden i hvarandras tal och tankegång, utan att man egentligen vet huru. Det är detta, som i allmänhet kallas sympati, kärlek eller tillgifvenhet och at några anses såsom ett bevis-för andens tillvaro. En och annan kallar det också instinkt.