Aftonbladet – 23 maj 1870, sida 2

Och törs jag fråga hvad Storverk ni änser nedlagdt i vår själiska pulsåder ? Kärleken, naturligtvis.n Fabians läppar krökte sig sarkastiskt under de mjuka mustascherna. Har ni allvarsamt gifvit akt på menniskorna?, frågade han. Jag tror mig hafva gjort det.n Och ni har funnit, att kärleken är lifspracipen i deras moraliska tillvaro? Jag lyckAr er min fru till en så nöjsam erfarenet.n Den erfarenheten måste hvar och en göra. Kan ni nämna mig någon enda, som inte lydt under denna allmänna lag... inte älskat någon eller något?... Kan ni berätta mig om ett hjerta, ifrån början så förtorkadt, att der inte-kunnat skönjas, åtminstone brodden af kärlek, varesig till en id6, vare sig till en menniska? Jag skall troget säga er, min fri, hvad jag funnit. Jag har vid menniskans början, det vill säga hos barnet, skönjt liksom hos hunden en viss ömhet för dess vårdare. När vårdaren fått en efterträdare, har ömheten öfverflyttats till denne... och så ungefär har det gått hela lifvet igenom. Man har älskat och älskar — såsom pi behagar kalla det — den hand, som skänker nytta eller njutning. Uti hvarje droppe af sin sublima, utomordentliga kärlek har man speglat sitt eget jag. Detta är allt, hvad jag kunnat urskilja. Då har ni också endast kunna urskilja det förmörkade och grumliga; och inte märkt det lilla guldkornet. på botten. Ni vill i all kärlek se egoism, och han är egoism så tillvida, att vi måste känna honom för att kun. na vara lyckliga, Ni har haft ögonen öppna för missriktningen i verlden... ni har sett de små ådrurna lägga sig i vägen för och hämma den stora; men att så sker är ej beviset för att denna senare inte fions. Det är ej